Kapitel 11 - Jessica

Historien om kvällen när jag träffade Jacqueline ute i rave-kläder är egentligen den sista av historierna om mina vänner. Mina vänner i den innersta kretsen. Mina vänner som var där den där hemska dagen. Det är historien om den sista vännen jag lärde känna, som kanske var den vän som till slut satte störst avtryck i mitt liv. Min kära Jessica.

Kvällen började som vanligt med något helt annat.

Jag och Jenni hade träffats för att göra en av våra vanliga ”catching up”-kvällar. Vi brukade göra en sådan kväll lite nu och då. Trevligt kanske, men det var ungefär som att käka middag med föräldrarna. Samma dömande frågor. Samma hårda men kärleksfulla diskussioner om jobb, liv och framsteg i livet. Både jag och Jenni skönmålade vårt senaste halvår och både jag och Jenni var mycket skeptiska till den andres skönmålande av livet. Jag såg henne nästan mer som en tjatig storasyster som jag var tvungen att hålla kontakten med, än en vän.

Just denna kväll var dock lite annorlunda. Exciting News-jobbet betalade sig bra, och helt plötsligt var jag den som var tät, som hade kontakterna och som gasade i karriären. En ny känsla för både mig och Jenni.

Jag satte henne i en taxi och ropade ”Pat” till chauffören.

”Pat?” sade Jenni med en rynka mellan de nyplockade ögonbrynen när taxin började rulla.

”Va, tjejen?” sade jag med överspelad förvåning. ”Har du aldrig varit på Pat?”

Jag var naturligtvis mycket medveten om att partybåten Pat inte var Jennis normala ställe för att ta en fredagsmiddag. Åh Pat, en underbar skapelse mitt i den pulserande storstaden. För evigt parkerad vid en kaj nere i industriområdet. Lika stor som den var vit, tre våningar dansgolv och en våning restaurang. Främst känd för att det var ett stamställe för alla som inte räknade in sig som ”heteronormativa”. På söndagar skumparty, på lördagar dekandet Schlager-festande. På fredagar: Chicken Fajitas!

”Men jag skulle vilja äta,” sade Jenni i försvarsställning.

”Finns inget bättre!” log jag och lutade mig bakåt i taxin. ”Tänk dig bara: Igår stängde hela stället tidigt efter Afterwork-klientelet dragit vidare till oCompany för fest. Då tar kockarna en mindre kycklingfarm och lägger i en kryddblandning värdig helvetes varmare eldar. Idag har ugnarna gått fulla med bröd och grillarna har bränt sedan lunch. Och precis just nu kan man avnjuta stans bästa fajitas. Herregudarna, jag skulle säga kontinentens bästa!”

Taxin sladdade upp i snöslasket framför den enorma båten. Vi sprang snabbt genom ovädret, förbi de nyvakna vakterna och in i foajén. Vi skakade av oss snön och lämnade in jackorna.

Jenni tittade sig omkring. Jag kan tänka mig att hon kände sig lite malplacerad i sin snygga men ack så kontorsanpassade grå dräkt. Jag själv kände mig helt rätt, iklädd ett par dyra designerjeans, svart skjorta och rosa slips med matchande strumpor. Inte för mycket gay. Inte för mycket mediahora. Inte för mycket välklädd och inte för mycket laid back. Precis som Pat.

”Kom här, vi är nog typ först på stället!” Jag tog Jenni under armen som den gentleman jag inte behövde spela och vi tog den lilla trä-hissen till översta våningen. Där steg vi in i restaurangdelen, ackompanjerade av en avslappnad och hipp musikmix av gitarrer och manlig sångröst i pop-falsett.

”Åh, så… rustikt.” Jenni tittade sig runt bland de gamla träborden och sofforna i stål. Rynkan mellan ögonbrynen var där igen. Jag förstod henne. Stället var ju ingen trestjärnig restaurang precis, och jag skulle troligen ha fällt samma kommentar om det var hon som släpat hit mig och inte tvärt om.

Men nu blev vi placerade vid ett av mina favoritbord av en söt servitör och jag beställde snabbt två omgångar fajitas och en riktigt svindyr flaska Pino Gridgio från de magiska sluttningarna där östra Italien faller ner i Medelhavet.

”Bara liten skvätt,” sade Jenni när flaskan dök upp på bordet. ”Jag ska jobba imorgon.”

”På en lördag? Men du, om de kan kräva att du ska vara i labbet på en lördag kan väl du i varje fall vara bakis?” skrattade jag och fyllde våra glas. ”Kolla där, där har vi Lars, allas favorit-drag-queen, med sitt släptåg av unga transor.” Jag pekade diskret mot ena bordet. ”Och där borta, fem bort lite avskiljda, där brukar mediaeliten från de fristående tv-kanalerna dyka upp.”

Jag pekade på lite olika folk som kom in och satte sig och jag droppade lite olika namn på personer jag brukade se här. Jenni ställde sig frågande till om alla dessa kändisar verkligen var homosexuella.

”Nej du, inte alls så,” jag tog en stor klunk av den guldgråa vätskan och bara svimmade lite av hur himmelskt det smakade. Jenni smuttade på sitt glas. ”HTB-trenden blev ju hipp helt plötsligt, och då fylldes hela Pat med mediapersoner, politiker och andra som ville att lite stjärnglans skulle landa på dem. Här kan vi till exempel träffa allas vår arbetarpolitiker och statsministerkandidat varje helg. Fast visserligen, jag undrar om inte han har en fäbless för de unga pojkarna runt Lars…” Jag skrattade lite och Jenni tittade förundrat på mig.

Det kändes skönt, att kunna visa Jenni världen som hade blivit min. Under det halvår jag varit tillbaka i det lilla landet hade jag lyckats hitta ett jobb som betalade bra, ett umgänge som tillhörde gräddan av kändisskap och allt utan att behöva jobba bakom en bar!

Jenni däremot hade snabbt stigit i graderna i den kemiska industrin efter en examen som kursetta från universitetet och hade länge varit den som hade ”allt” – vad nu allt var. Men just på Pat denna kväll så var det jag som ägde. Det kändes… skönt. För livet handlar ju inte bara om hur bra det går för dig. Det handlar ju om hur bra det går, jämfört med alla andra.

Maten på våra tallrikar började ta slut och vi hade kommit över de inledande frågorna om karriär och pengar och livssituation. Jenni sög fortfarande på det första glaset vin och tittade på mig över kanten.

”Ja, jag måste säga att för någon utan universitetsexamen har du verkligen börjat tjäna mycket pengar,” sade hon som en avslutande kommentar på vår jämförelse av inkomst. ”Jag visste verkligen inte att telefonförsäljning kunde vara så bra betalt.”

”Javisst. Men jämfört med den genomsnittliga telefonförsäljaren har jag nog rätt många universitetskurser bakom mig,” log jag defensivt.

”Jo. Men alla kurserna summerade inte riktigt ihop till en examen, eller hur?” sade hon vasst tillbaka.

”Nej kanske inte det. Men många vänner och många upplevelser blev det.”

”Jo men…” Jenni tittade på mig sådär moderligt. ”Men KC. Är det inte dags att sluta jaga kickar och börja titta efter en karriär? Jag menar, ska du verkligen sitta i telefon och sälja hela livet?”

Jag skrattade lite. Detta var verkligen som att prata med min mamma. När hon var nykter. ”Du menar egentligen: Ska jag inte ta och växa upp?”

”Kanske det. Jag menar bara att vi blir ju inte yngre. Det är väl häftigt att sälja mycket och bränna lönen på en krog som denna på helgen. Men det känns inte som en framtid.”

Jag lutade mig själv fram och såg henne i ögonen. ”Men du Jenni. Jobb, villa, vovve. Är det egentligen dit vi vill? Är det dit vi ska? Saknar du inte något i livet? Har du inte missat något under karriären?” Jag log och tömde glaset.

Jenni såg lite obekväm ut. ”Jag själv jobbar ju mer och tjänar mindre, men jag har en fast anställning, en chef som ser till att jag får utvecklas och ett stort företag där det finns karriärmöjligheter.” Hon drog efter andan. ”Visst, det finns väl saker som jag själv inte hunnit med men…”

Det var tyst i två sekunder för länge.

”Tja,” sade jag fundersamt. ”Jag antar väl att det finns saker som jag kanske skulle försökt lite extra på. Jag tänkte på den där söta tjejen nere i södern. Hon med maffia-pappan du vet. Hon ville ju mer eller mindre gifta sig med mig men jag sprang bara vidare. Det är något jag kan tänka på ibland. Det kanske hade varit något.”

”Asch!” sade Jenni. ”Jag försökte ju vara allvarlig. Skärp dig.”

”Men jag är ju allvarlig jag med!” sade jag och skrattade. ”Jag menar det verkligen. Livet hade kunnat vara härligt och problemfritt där nere. Alltså, jag menar inte med maffian, utan med henne.”

”Åh du är ju omöjlig,” suckade hon.

Jag skulle precis försöka förklara mig, men avbröts mitt i inandningen av att någon slog armarna om mig bakifrån och sög blött på mitt öra. En lång gänglig kropp i svart t-shirt kraschade samtidigt ner på soffan bredvid Jenni och en solbränd skönhet smög ner på min soffa.

”Nämen!” utbrast jag glatt. ”Tjenare Joachim!” En självsäker high-five över bordet. ”Sköna Nadja!” En stilig kindpuss och en lätt hand på mitt bröst. ”Och lilla Cider!” Ett rakat huvud poppade upp vid min axel och Cider petade mig i revbenen och log.

Jenni hälsade artigt men något ansträngt och mina vänner hejade tillbaka. De brukade inte säga mycket om eller till Jenni när hon råkade vara i närheten, något som jag gillade dem för.

”Men vad gör ni här?” frågade jag dem, faktiskt mycket förvånad. Detta brukade inte vara deras vanliga jaktmarker. Jenni försökte gömma sig bakom vinglaset i sina händer men jag såg hennes blickar vandra upp och ner längs Joachims muskulösa arm som vilade på bordet bredvid henne.

”Jag och Nadja satt på Old Man och hade väl inget speciellt för oss,” sade Joachim.

”Joachim erbjöd sig att fixa en man till mig…” började Nadja med sin vanliga, viskande röst.

”… och föreslog inte alls det här stället…” inflikade Joachim.

”Men du nämnde det!” sade Nadja och pekade ett välmanikyrerat finger på honom.

”Nadja hade tydligen raggat här förr…” log Cider.

”Jaja. Det är ett bra ställe att hitta något för natten på. Sådär ibland,” sade Nadja och ignorerade våra små leenden.

”Va?” sade Jenni förundrad. ”På en gaybar?” Hon blängde på Nadja och rynkade demonstrativt på näsan.

Nadjas ögon smalnade en liten, liten bit. ”Jaha du,” sade hon tyst och artikulerade lite som man gör när man förklarade något för ett litet barn, ”du förstår: Om du skulle gå ner till dansgolvet nu när musiken börjar snurra så hittar du en hög med riktiga hingstar där nere. Du kommer se att några av dem står längst inne mot väggen och tittar oroligt ut över folkhopen. Det är straighta killkompisar till tjejer som vill gå på gaybar. Tjejerna är på dansgolvet och killarna står och försöker göra sig så små som möjligt, livrädda för att bli uppraggade av en man. Jag brukar gå fram till den snyggaste av dem och ge honom en puss. Sen behöver jag inte oroa mig för varken drinkar eller sällskap under hela kvällen. Han kommer följa mig som en hundvalp.”

Vi skrattade alla, eftersom vi visste att detta var sant. Jenni log lite hon med, men verkade mest distraherade av Joachims seniga överkropp i den lilla svarta t-shirten. Jag tänkte efter, och insåg att hon troligen inte träffat honom på denna sida baren tidigare.

”Men ni då. Små turturduvor. Vad gör ni på dejten?” sade Cider i en inte alls sarkastisk röst, även om hon borde veta att den sortens skämt inte riktigt föll bra hos Jenni. Men istället för att vänta på svar hoppade hon upp i Joachims knä och drog honom i öronen. ”Jag vill ha min driiiink. Var äääär den?”

”Gå och sparka kyparen på smalbenen du,” sade Joachim och petade Cider i naveln, där den stack fram mellan ett par tajta jeans och en väldigt liten top i svart latex som knappt täckte hennes runda bröst. ”Jag sa till honom vad vi ville ha, förut när vi kom in!”

Cider hoppade iväg och Jenni sträckte på ryggen där hon satt. ”Vi har inte alls någon dejt!” sade hon. ”Vi sitter bara och pratar om livet och sånt.”

”Mer exakt om vad vi saknar i livet tror jag visst,” sade jag.

Joachim vände hela kroppen mot Jenni på soffan och såg henne rakt i ögonen med ett leende. ”Men det låter ju inte som det gladaste ämnen på en fredagskväll. Vad kan väl du sakna i livet?”

Jenni mötte hans blick men slog snabbt ner ögonen i knät. Jag log lite åt hennes reaktion. Jag vet precis hur förlorad man kan känna sig i närheten av Joachim. Jag vände mig om till Nadja.

”Så, vart hittade ni den lilla punkaren då?” sade jag och försökte dra till mig hennes uppmärksamhet. Jag ville inte att hon skulle hugga med någon väl vald sarkasm.

”Skickade ett sms och frågade vad hon höll på med,” sade hon. ”Så svängde vi förbi och plockade upp henne på vägen hit. Lyckades även övertala henne att inte ta på något helgalet.”

Jag log åt den sista kommentaren. Nadja var klädd som vanligt, mycket moderiktigt och stilrent på alla sätt som var typiskt i de hippa kretsarna i storstaden. Addera hennes enorma, lockiga hår som svallade ner över axlarna så har du en helt enkelt tok-snygg tjej. Som från en helt annan värld än Ciders rakade huvud och latex-bandana runt brösten. Men här på Pat kunde dessa världar mötas utan att någon höjde ögonbrynen.

”Men Claus då?” fortsatte jag. ”Är inte han med?”

Nadja fnös. ”Nej, han raggade ju upp den där bruttan för två veckor sedan. Har varit helt försvunnen i henne sedan dess. Du vet ju hur han är.”

Jag skrattade lite för mig själv. Ja, jag kände igen mig i Claus på det sättet. När en tjej var på tapeten får vännerna stå tillbaka. Tjejen som nu var på fråga, var en otroligt snygg tjej. Ingen av oss kunde förstå vad hon såg i Claus, allra minst Nadja. Kanske var extra jobbigt för henne, för Nadja och tjejen liknade varandra väldigt mycket.

Jag insåg då att Joachim fortfarande satt vänd mot Jenni och att hon fortfarande försökte undvika att titta på honom. De fnissade lite och pratade om något.

”Men vilken tillfällighet egentligen!” sade jag högt. ”Jag och Jenni satt ju precis och pratade om att hitta någon, eller hur Jenni?” Jag blinkade till henne och hon log mot Joachim. Men innan vi hann säga något mer smällde Cider ner tre drinkar på bordet och landade själv bredvid Joachim.

”Va? Är du ute efter någon? Ta honom.” Hon puttade inte alls diskret på Joachim och log. ”Jag har fått nog av honom!” Joachim hoppade ännu närmre Jenni på bänken och vi skrattade. Jenni drog även hon på munnen.

”Ja, han verkar ju i bra form,” sade hon försiktigt och petade lite på hans bröstmuskel. Joachim log sitt vargliknande leende och flexade vid beröringen.

Cider tog en stor klunk av drinken och drog upp en cigg. ”Äsch, det får du nog fråga KC om. Han är väl den som har bäst koll på den där kroppen. De har gjort grundlig research på varandra!”

Jenni stelnade. ”Jaha. Ja.” Hon blängde på oss alla. ”Jag är väl mest förundrad över att inte ni alla har tagit en tugga. Det är ju konstigt!”

”Faktiskt så är nog jag den enda som inte har sett honom naken,” sade Nadja tyst.

Konversationen dog i några sekunder och jag snurrade mitt tomma glas i handen och stirrade stint på askfatet.

”Jaha,” sade Jenni bittert. ”Vaddå då?” Hon och Nadja låste varandra med blicken. ”Är han inte rädd nog för bögar för att du ska lyckas fånga honom eller?”

”Eh…” sade jag. Joachim och Cider smuttade på sina drinkar och verkade låtsas som att de inte alls satt vid vårt bord. Nadja satt blixt stilla och Jennis käke arbetade tyst medan hon blängde på Nadja.

”Jag är så trött på alla er sex-galningar!” sade Jenni med en falsettröst till slut. ”Kan inte en enda konversation INTE handla om att ligga? Eller är det så himla svårt att sluta med er man-ska-aldrig-säga-nej-attityd till allt och alla?”

”Aldrig-säga-nej-och så vidare,” sade Nadja, fortfarande med ett leende. ”Det var smart sagt av dig.” Hon log sådär som en tiger skulle göra om den skulle ställa upp i ett kommunalval. Hennes röst blev en isande kall viskning. ”Det var ju riktigt smart sagt, fröken Duktig. Jag kan tänka mig att det är såna smarta saker som du tänker på när du står där framför spegeln på kvällen. När du står där och drömmer om livet. Det livet som vi andra lever. Vi som njuter av världen.”

Jenni öppnade munnen men det kom bara ett ”miip”-ljud ur den, lite som ljudet från en tuggleksak. Sedan ställde hon sig upp och lyckades nästan välta bordet när hon stormade bort mot toaletterna genom restaurangen. En smäll i dörren så var hon borta.

”Meh. Vad handlade det där om?” sade Cider.

Jag drog upp mitt cigarettpaket, tände och tog ett djupt bloss. ”Inte en aning,” sade jag helt sanningsenligt.

”Men kom igen nu,” sade Nadja och drog med händerna genom sitt stora hår. ”Det är väl uppenbart? Vår lilla fröken Duktig fick precis ett riktigt duktigt anfall av den gamla homofobin.”

”Homofobi?” ekade jag. Här? tänkte jag.

”Yes mister! Jag vet att du inte förstår det. Men de flesta tjejer har riktigt stora problem med killar som gillar killar.”

”Inte jag!” sade Cider glatt, från någon slags halvliggande pose på soffan.

”Inget förvånar mig mindre, lilla sötnos där,” log Nadja. Hon tittade på mig och sedan på Joachim. ”Det är väl uppenbart. Vår Jenni har spanat in Joachim. Hon har flörtat och stajlat lite. Fått respons. Och så inser hon att denna machoman har lekt nakenlekar med hennes expojkvän. För folk som inte är vana vid detta, är det som att bli raggad på av sin bror. Eller värre!”

”Intressant,” sade Joachim och sög på en av mina cancerpinnar. ”Jag har själv alltid tyckt att det är något erotiskt med lesbiska tjejer.”

”Visst, men det är något helt annat,” sade Nadja. ”Ni killar ignorerar ju alltid konkurrensen, även när ni inte borde. Vi tjejer, vi utvärderar motståndarna innan vi ger oss in i spelet. Och spelet blir så mycket svårare att förutsäga när motspelarna även kan vara män.”

”Vaddå för spel?” sade jag, och förstod verkligen ingenting.

Nadja suckade och lekte lite med en lock som hängde ner vid hennes kind. ”Om jag säger såhär,” sade hon. ”Om jag skulle ragga till exempel på Joachim. Och så är han tillsammans med Cider. Då kan jag utvärdera henne och troligen hitta något som är till min fördel. Men när Joachim nu är bi, då kan ju det finnas killar att tävla med också. Jag kan inte jämföra mig själv med en kille, jag vet inte vad som räknas. Så därför har jag inte bi-sexuella pojkar.”

”Det är ju mer än lovligt cyniskt,” sade jag. ”Visst, jag köper det i en bar eller på ett dansgolv. Men i ett förhållande? Då handlar det väl om kärlek?”

”Jaha. Men hur vet du vad personen älskar då?”

”Hmm. Poäng där.”

Cider avbröt våra tankar genom att tömma glaset och ställa det upp och ner på bordet. ”Gaysar och strejtar. Sak det samma. Ett är uppenbart: Vi borde inte vara här när Jenni kommer tillbaka.”

Hon reste sig upp och drog med Joachim mot dörren. Nadja ställde sig upp, gav mig en sådan där hipp kindpuss och vinkade med långa fingrar över axeln när hon försvann efter dem med svepande steg.

Sedan satt jag och väntade. Det tog en stund. Servitören plockade diskret bort tallrikar och glas från bordet och ställde dit drinkmenyn istället. Restaurangen fylldes på av nya sällskap som snarare var där för spriten än för maten. Jag beställde in två drinkar och satt och funderade, när slutligen Jenni kom tillbaka.

”Ursäkta för… ja…” sade hon efter en stund och knäppte händerna runt drinkglaset.

”Finns inget att be om ursäkt för, tycker jag. Vi ignorerar mina klumpiga och ibland lite kalla vänner,” sade jag.

”Mmm.”

”Men nu börjar det hända saker här!” sade jag. ”Där har vi tv-gänget, och där har vi lite hangarounds, snart kommer nog en viss filmstjärna.” Jag pekade och berättade och namngav lite folk.

Jenni lyssnade artigt, men tittade sedan ner i bordet.

”Jag tänkte faktiskt på något som jag saknar,” sade hon med liten röst. Jag tittade på henne och väntade på resten av funderingen. Det tog ett tag, men så plötsligt såg jag något som jag inte sett på många år. Jag såg nog den Jenni jag hade varit tillsammans med, för sådär länge sedan. Den där Jenni som jag förälskat mig i.

”Jag saknar någon speciell,” viskade hon till slut, så lågt att jag hörde knapp orden. ”Jag har varit singel länge nu. Knappt ens haft något strul.”

Jag tog hennes hand och kramade den försiktigt. Försökte hålla i hennes öppna hjärta.

”Du vet ju vad man säger… Den som letar för mycket…” försökte jag för att trösta. Men samtidigt ekade ett mycket gott råd i mitt huvud: Försök inte ställa till rätta. Lyssna bara. Tjejer som pratar om sina problem vill inte ha tusen råd på hur man ska lösa dem!

”Vi kanske ska se över ditt sociala liv?” sade jag sedan. ”Jag kan ta med dig till The Old Man på fredag! Du skulle älska i varje fall hälften av stammisarna där.”

Jenni snörvlade lite och frigjorde sin hand från min. Tog en klunk från drinken och sade ”Tack men nej tack. Jag skulle bara känna mig som tjejen som legat med KC.” Hon rätade på ryggen och stängde sitt hjärta igen.

”Haha, du skulle ju inte vara ensam om det!”

Men den sortens skämt gick inte riktigt hem hos Jenni just då.

Vi satt och småpratade lite om allt och inget. Sedan åkte hon hem. Jag satt kvar och tänkte. En speciell middag. Kanske inte den enklaste, men rätt speciell.

---

När jag tömt både mitt glas och det som var kvar i Jennis drink började jag fundera på var mina vänner var. De svarade varken på telefon eller på sms. Fast visserligen: Om de var nere på dansgolven så märkte de nog inte några mobiler som vibrerade.

Så jag gav mig ner för trapporna. Det var fortfarande lite för tidigt för stället. Tredje våningen med schlagerbarerna var nästan tom. Inte ett spår av Nadja, Cider eller Joachim. På den andra våningen låg det stora technogolvet (som fylldes med skum på söndagsnätter) och där var det lite mer fart. Men kanske mest i baren. Jag gick runt och spanade in i hörnen. Inga vänner.

Men där, vid bardisken, stod en riktigt trevlig, rund rumpa på en kurvig kropp med ett stort, peroxidblekt hårsvall. Den kompetenta kroppen var ytterst bristfälligt dold av en rave-klassisk latexdräkt. Kritvit. Jag flanerade självsäkert fram till baren och ställde mig bredvid latexrumpan. Jag kunde riktigt se denna päronformade perfektion studsa upp och ner på mig i natt, och det kickade till i mina designerjeans.

”Hej där!” ropade jag till det stora hårsvallet för att överrösta den hårt pumpande basgången. ”Jag heter KC, och verkar ha tappat bort mina vänner. Jag behöver nya. Vad heter du?”

Hon vände sig om mot mig och jag såg att den runda rumpan hade ett matchande par runda bröst på framsidan. Hon var klart yngre än vad jag hade trott, med en underbar liten skrattgrop i kinden när hon log.

”Hej där KC,” ropade hon och gungade lite i takt med musiken. ”Den informationen tror jag nog att du får köpa med en drink. Som en riktig gentleman skulle göra.”

Jag skrattade och blinkade till henne. ”Absolut! Jag får skylla på dålig uppfostran eller något!” Jag vinkade och en ung bartender dök upp snabbt som bara den. Jag kände igen honom. Inte så att jag kom ihåg hans namn, men jag kom ihåg att han brukade spela gay för att få mer dricks. Men han hade radhus, fästmö och liten knodd hemma. Tänk vad man får höra när man håller sig lite nyktrare än genomsnittet på Breach…

”Så, vad behagar damen att dricka?” sade jag fort när basen tog en paus och det bara ekade något mystiskt pingpong-ljud ur högtalarna.

”Jag tror nog att det du dricker kommer smaka riktigt gott,” sade vita-latex-rave-tjejen, sträckte på ryggen och lade handen på min arm. Jag skulle kunnat brotta ner henne där och då, herregud vad jag blev kåt. Men istället ropade jag min beställning till bartendern och vi tittade på när han snabbt fyllde två highball-glas med is, Tanquarey och bitter-lemon.

Vi tog varsitt glas och klingade dem i en liten kaxig skål. Hon tog en liten klunk och såg mig rakt i ögonen.

”Jag heter Jess. Trevligt att träffas!”

Sedan vände hon på höga klackar och svängde på den fina rumpan bort från baren, bort ut på dansgolvet, utan så mycket som en blick över axeln.

Jag stod där med mitt glas höjt till läpparna och såg länge efter den nästan självlysande vita dräkten som seglade omkring på dansgolvet. Så log jag åt mig själv och tömde drinken.

Jaja, om man ger sin in i leken får man leken tåla… tänkte jag.

Jag fortsatte min lilla skattletarfärd genom Pat och kände hur den ädla ginen drog genom mina ådror och fick höfterna att svänga i takt med musiken. Nere på bottenplan letade jag genom de mindre dansgolven men inga vänner. Här borde de dock vara, om de inte lämnat båten redan. Här hittade vi lite mer normala musiksmaker, även om det just idag var mycket emo.

Jag drog fram telefonen men insåg att även om jag hade haft täckning här nere så hade jag inte lyckats höra något ändå. Så jag begav mig uppåt i båten igen. Ett glas rött på restaurangen skulle sitta fint! Jag sög på en otänd cigarett och råkade se en vit skapelse i ögonvrån. Jajamensan! Där stod hon igen, den lilla Jess, ungefär på samma ställe vid samma bar som jag senast hittat henne.

Jag kunde inte motstå frestelsen, så jag lutade mig mot bardisken bredvid henne och utan att titta på henne ropade jag. ”Jag måste ju få bjuda på en drink till och fråga om Jess är hela namnet eller bara ett smeknamn!” Jag vände mig mot henne och log brett och förhoppningsvis avväpnande.

Den lilla tjejen log tillbaka och slog ned blicken. Hon såg ut som ett barn som blir ertappad med att äta ur godisskålen på en vardag. Jag ropade samma beställning igen och vände blicken tillbaka till Jess. Hon tittade ut över dansgolvet och sträckte ryggen bakåt, liksom för att stretcha inför ett träningspass. Jag fick verkligen anstränga mig för att inte stirra för mycket rakt ner i den mjuka huden i urringningen. Den vita dräkten lämnade inte mycket till fantasin. Hon hade otroliga bröst, men det var ju också uppenbart att hon ville att jag skulle titta på dem.

”Ja,” ropade hon. ”Det är ett smeknamn. Jessica! Trevligt!” Hon räckte fram sin hand sådär med handryggen uppåt, som om hon ville att jag skulle kyssa den.

”Kanske kan man få en liten bonusfråga också?” sade jag och…

Och plötsligt hade jag ett stort, blåsvartfärgat hår framför ansiktet. Under luggen tittade en hårt sminkad tjej fram, med kolsvarta kajalsträck ut från ögonen, som fick henne att se ut som ett lejon. Hon satte händerna på mitt bröst och tryckte till.

”Bort med tassarna lilla man!” fräste hon. ”Du är på privat mark, ser du!” Hon snurrade runt på höga klackar och tog Jess i armen och drog iväg med henne till andra sidan baren. Jag insåg att hon var klädd i en exakt lika dan latexdräkt som Jess, men i svart. De var en inverterad version av varandra.

Jaja, tänkte jag när jag samlat ihop mig, kollat drinken som jag hällt ut halva av och hittat balansen igen. Det är inte värt att ge sig in där. Detta var egentligen de enda aggressiva personerna du hittade på en gaybar: Lesbos som slog vakt om sina (ofta bisexuella) flickvänner. Inte alls värt problemet.

Men sedan flöt det arga ansiktet långsamt upp i mitt medvetande igen, och det slog mig! Jag gick runt baren och knackade den arga, lejonlika rave-tjejen på axeln.

”Nämen Jacqueline!” sade jag och försökte på alla icke-verbala sätt visa att jag bara var intresserad av att prata med henne, inte att ragga på hennes tjej. ”Det var du! Kul att se dig här!”

Jacqueline tittade på mig först lika hotfullt som tidigare, men så verkade det som att hon långsamt insåg vem det var hon pratade med. Jag hade själv svårt att förstå att denna tjej under veckorna var klädd i en ytterst korrekt dress, och hade håret hårt uppsatt i en ”chefs-frisyr” och skällde på mig för att jag spelade musik på datorn när jag jobbade. Jacqueline; en raver! Ibland blev man förvånad.

Nu hade hon samlat ihop sig kanske skakat av sig lite knarkdimma. ”Åh. Hej KC. Oj förlåt. Jag såg inte att det var du…” Hon gestikulerade lite med armen mot andra sidan baren där vi nyss stått. ”Där…”

Sedan snurrade hon runt igen och störtade ut genom dörren mot trapporna. Jess sade något och skyndade efter.

Men gänget hallå, tänkte jag. Är detta kvällens tema eller? Lämna KC i sticket?

Så jag tog hissen upp till restaurangen och fick ett bord och ett glas vin. Där rökte jag en cigg eller två och fick kontakt med Joachim via sms. De hade tydligen precis landat på Breach.

Jag tittade ut på snöovädret utanför de runda fönstren och stålsatte mig inför en kall taxiresa.

Då dök en välbekant gestalt upp i restaurangdörren. Vit tight dräkt. Stort blekt hår. Och mascaran rinnande ner för kinderna. Jessica verkade inte alls ha en bra kväll längre.

Jag vinkade till henne och sköt ut en stol vid mitt bord. Jag gillade inte alls att spela ”lyssna på gråtande tjejer-kortet” för att få ligga, men övertygade mig själv om att jag egentligen bara gjorde en kollega en tjänst och höll koll på hennes partner. Eller något. Undrar om jag gjort det samma om inte partnern var klädd som en porrfilm? Asch, bäst att inte tänka på det…

Jessica slog sig ner och jag vinkade till servitösen om två nya glas vin. Jag drog fram en näsduk från bestickkorgen och sedan satt jag där och tittade på Jess som snöt sig och torkade kinderna. Vinglasen dök upp på bordet framför oss och jag tog en klunk.

I mitt huvud ekade den gamla sanningen: Försök inte lösa problemen. Lyssna. Håll med. Det är det som gäller.

”Tack” sade Jessica efter en lång stund. ”Du är någon slags kollega till Jacqueline eller hur?”

”Tja,” sade jag. ”Mer som en anställd egentligen. Vart tog hon vägen?”

”Åkte hem,” suckade Jessica och tog en stor klunk vin. Hon pekade frågande på mitt paket och jag skakade fram en cigarett och höll fram en låga från tändaren.

Hon rökte under tystnad.

”Hon har ju det här problemet. Har inte kommit ut än. Du visste inte, eller hur,” sade hon, och det var inte en fråga.

”Att Jacqueline var lesbisk? Nej, hade inte en aning. Och jag har ändå en del erfarenhet i ämnet.”

”Låt mig gissa,” sade Jessica och ett litet leende spelade över hennes läppar.”Bi-sex. Oftast tjejer, men ibland hånglar du med killar.”

Jag skrattade åt hennes mycket träffsäkra beskrivning. ”Är jag verkligen så enkel att genomskåda?”

”Tja, att du raggade på mig i ett rum fullt med halvnakna killar kanske var en ledtråd.” Hon fimpade cigaretten hårt.

”Innan du sticker igen så ville jag bara säga att det var trevligt att prata med dig,” sade jag. ”Hoppas du hittar Jacqueline.”

”Det kommer inte hända,” sade Jessica och suckade. ”Jag pallar inte detta mer. Du kan ju tänka dig hur det är: Inte kunna kyssas på öppen gata, inte kunna hålla händerna med din tjej. Det är ju inte så att vi lever på sexiotalet, precis.” Hon bet ihop och kanske försökte se hård ut, men hennes röst lät mest som en ledsen tonåring och den lilla gropen i hennes kind fick henne mest att se söt ut där hon satt och stirrade ner i bordet.

”Ja, du kan du alltid byta till något bättre! Ta mig, jag är ledig!” sade jag och försökte få det att låta som ett skämt. Jag lutade mig fram och kittlade henne under hakan. Hon lyfte på huvudet och log tillbaka. Söt! Men så ung och så oerfaren med det där med förhållanden, tänkte jag.

”Ja du. Du är inte riktigt min kopp te, om vi säger så,” sade hon, och jag förstod äntligen.

”För att vara så ung så är du riktigt duktig på att stjäla drinkar!” Jag lutade mig tillbaka och skrattade. Visst, jag kände mig lurad men samtidigt glad. Jag gillar homosexuella tjejer. Man vet liksom var man har dem.

”Ung, visst,” sade Jenni och tömde vinet. ”Kan du gissa hur gammal?”

”Oj, säger du på det sättet så skulle jag säga inte mer än tjugo.” Jag vinkade till servisen för en omgång vin till. Jess log bakom sitt glas.

”Jag fyller snart tjugofem.”

”Helvete!” sade jag högt när en servitör kom med vinet. Han tittade fundersamt på mig och jag ursäktade mig och betalade. ”Men tjejen, vad är hemligheten?” Inte så oerfaren alltså, tänkte jag.

”Inte vet jag inte,” sade hon med ett lätt leende. Sedan pep hennes mobil. Hon tummade på den med långa naglar. ”Skit!”

”Jacqueline, gissar jag,” sade jag. Jessica läste meddelandet om och om igen och ledsamheten kom tillbaka i hennes ögon.

”Hon är hemma och gråter ögonen ur sig,” sade hon med liten röst och ställde sig upp. ”Tack för drickat. Och för pratstunden. Du är en bra lyssnare, hoppas du vet det. Jag är definitivt inte såhär lättpratad utan knark och sprit, men det var mycket trevligt. Och skönt.”

”Får jag gissa något?” sade jag och hon stod med händerna på stolen medan jag tänkte efter. ”Jag gissar att detta inte är första gången som du åker till en lägenhet med en söndergråten flickvän i. Jag tror snarare att det är så att Jacqueline är ett typiskt exempel på en av dina flickvänner: En hård och självständig tjej som du får plocka upp bitarna efter när hon går sönder. Rätt ofta, med andra ord.”

Jessica stod där ett tag. Hon tittade på mig och den lilla gropen i kinden kom och gick när hon tuggade på tänderna. Jag tittade henne i ögonen, försökte se medlidande ut, utan att verka nedlåtande. Men min hjärna körde gick på högvarv bakom min lugna fasad. Detta kunde vara en öppning! Värt ett försök, i varje fall.

Efter en evighet satte hon sig ner igen. ”Är jag verkligen så enkel att genomskåda?” sade hon.

”Bara en vild gissning. Men du verkar vara en genuint snäll person.”

”Kanske för snäll…”

Jag lutade mig fram och kramade hennes bara arm.

”Det är inte en dålig sak att vara snäll. Men som du sa: Det kanske är så att du och Jacqueline är historia. Jag vet någon, en annan tjej, som verkligen skulle behöva dig tror jag.”

Nu tittade hon på mig på ett mycket underligt sätt. För en kort sekund visste jag inte om hon skulle slå till mig. Jag skulle ju inte bli förvånad, om vi säger så. Men jag kände att jag behövde ge detta en chans.

”Jag menar inte en tjej som du ska ragga på, inte så,” fortsatte jag. ”Inte flickvän. Nej, jag känner en tjej som har problem med det hela att vara lesbisk. Men hon är verkligen den direkta motsatsen mot Jacqueline. Jag skulle verkligen vilja att du pratar med henne om sexualitet.”

Jess såg fundersam ut, men inte längre som hon skulle bryta näsbenet på mig. ”Fortsätt…”

”Du verkar vara så trygg, så säker i din sexualitet. Men jag vet att det är en resa att komma dit. Jag skulle bli helt fantastiskt glad om du skulle vilja prata med min vän om detta. Det kommer inte bli mer, inga bitar som du behöver plocka upp. Hon har redan någon som tar hand om henne.”

Jessica skrattade till och skakade ut håret. Hennes bröstvårtor stod nu rakt ut genom det tunna tyget och jag kände en liten kort sorg över att det inte skulle bli något rullande runt med den härliga kroppen för mig. Men om jag kunde para ihop henne och Cider så skulle det ju vara helt fantastiskt! Jag själv hade inte lyckats komma med så mycket, i Ciders letande efter en sexuell tillvaro. Jag kände väl att vår historia gjorde det svårt för mig att leda henne genom hennes funderingar, och särskilt hennes problem med ömhet. Ja, ömhet som vänner var väl en sak. Men sex och ömhet fick hon fortfarande inte ihop riktigt.

Jessica tittade på mig fundersamt. ”Du är nåt… speciellt… Men vem är det jag ska prata med? Och vem är det hon har som tar hand om henne när hon går sönder? Har hon flickvän?”

”Nej, ingen flickvän. Det är nog lite en del i problemet! Och ta-hand-om-personen, det är jag. Kom så får du träffa henne i varje fall!”

Jag ställde mig upp och vi hoppade in i hissen. Strax satt vi i en taxi som susade genom snön med destination: Breach.

---

Färden var kort i snöovädret, om man räknar i meter. Men resan mellan den hippa och medie-vänliga partybåten Pat och den enorma industrilokal som huserade de fem meter höga DJ-tornen, de haschrökande, långhåriga gästerna och de långa träbarerna med tequilaflaskorna i sina hållare på väggen var synnerligen lång.

Vi sladdade upp i snön framför de meterhöga bokstäverna på väggen som blinkade i blek neon. Breach.

Jag hade förklarat för Jessica var vi var på väg och vad hon hade att vänta sig. Vi gled förbi den långa kön och hejjade på vakterna. Don Dörrvakt gav mig en manlig ryggdunk och stirrande inte alls diskret på Jessicas bröstvårtor som stod rakt ut i kylan, halvdant dolda av en luddfodrad trenchcoat.

Men om hon kände sig lite udda när hon hängde in jackan, så insåg hon snabbt att det var det sista hon var. Vi gled in i den stora salen till ett Rob Zombie-intro. Folkmassan satte händerna i luften. De tillbad DJ-båset högt uppe vid taket och hela stället pulserade i takt med stroboskopen. Här hittade man det mesta, och Jessicas vita latex var långt ifrån det konstigaste.

Men jag var inte där för att dansa, även om det ryckte i kroppen när gitarrerna började riffa. Jag hade en idé och nu gällde det bara att hitta mina vänner, och särskilt Cider.

Jag tog Jessica i handen och drog henne genom folkhopen, förbi kanten på den enorma bardisken och in genom en dörr som inte många hittade första gången de var på Breach. Vi föll in i rummet bakom barerna. Ett rum med soffor och ytterligare en bar. Mörkt, inrökt. Och med en mix av lugnare låtar från samma musiker som spelades ute i stora salen. Precis just nu ekade en rå gitarr och en mansröst. ”I’ll be there – tell me when you want to go...” Det var en låt jag kunde utantill.

Detta var mitt andra vardagsrum, Back Room Breach. Jag nickade till den unga bartendern som snabbt fixade fram min favoritflaska rödvin och två glas på mycket höga fötter. Sedan styrde vi mot bordet och soffgruppen i mitten av rummet. Där satt mina vänner, precis som det var planerat!

Joachim och Cider halvlåg i en soffa, och Nadja satt rakryggad och vacker på den andra. Det hängde en obestämd, tryckt tystnad över bordet. Jag och Jess satte oss på kanten av en soffa och jag tittade fundersamt på mina vänner. Jag trodde inte att det var jag, inte heller Jessica, som var anledningen till deras tystnad. Det verkade som de hade någon slags konversation på gång, som precis slutat i introspektiv paus.

Jag hällde upp vin till mig och Jessica. Hon spejade lika intresserad som jag på mina vänner, och drog lite försiktigt i dräkten som var gjord för att dansa i, inte sitta.

”Ok, vi tar en skål för vem det nu var som dog och kom till himlen!” sade jag högt med ett leende.

Jag vände mig till Nadja som satt närmast och fyllde det tomma glaset framför henne med underbart vin.

”Men min sköna! Vad har hänt? Har himlen ringt och krävt att deras ängel ska återvända? Eller vadan denna sorg? Har polisen haffat dig för att du stulit stjärnornas glans och satt dem i dina ögon? Eller…”

Nadja avbröt mitt babblande genom att sätta sina långa fingrar över min mun och ett litet, litet leende spelade över hennes läppar. ”Schhh, dummer där…” viskade hon.

Joachim och Cider satte sig upp och skrattade lättat. Joachim skålade mitt glas med sin whiskey-kupa och kramade om Nadja med ena armen.

”Åh min bästa lilla joker!” sade Joachim. ”Här har vi brutit ryggen av oss för att få henne till ett leende. Säkert en timme har vi jobbat. Så dyker du upp, och genast. På en gång så ler hon! Hur gör du?”

”Fan rätt, ” sade Cider och tog en klunk ur ölflaskan hon hade i handen. ”Vi har testat allt förutom oralsex. Damn you’re good!” Hon blåste en kyss till mig.

”Du vackra, inte har du något att vara ledsen över?” Jag vände mig tillbaka till Nadja och fortsatte. ”Eller har alla killar i baren bett om din hand samtidigt, och du får inte tag i din pappa?” Nadja såg sur ut igen och tog en rejäl klunk ur glaset.

”Kul att du tog det spåret, faktiskt,” log Cider och tände en cigg. ”Det är något åt det hållet som är fel. Dåliga raggningsfraser…”

”Nämen?” Jag tittade fortfarande på Nadja som verkade försöka smälta in i omgivningen, ungefär som att hon gissade var denna diskussion var på väg. ”Har du blivit kär i en homosexuell man, eller?” Jag var faktiskt nästan seriös. Nadja såg ut som hon sålt kon och vält hinken med mjölk. Jessica lutade sig tillbaka i soffan och hennes ögon studsade fram och tillbaka mellan oss lik publiken på en tennismatch.

”Åh nej, KC! Snarare tvärt om!” skrattade Joachim och kraschade bakåt. ”Du missade verkligen månadens show! Kanske årets!” Han skrattade sitt välbekanta maggropsskratt.

Nadja gav honom det onda ögat och sade sedan tyst. ”Skratta allt du vill, du. Det är bra konstigt att du själv inte råkat ut för något liknande. Än! Det kanske är för att du raggar på femtioåringar snarare än de som är fräscha och tjugo,” fräste hon.

Joachim slog sig själv på benet och skrattade tills han började hicka.

”Så…” sade jag och tittade på Nadja och försökte med stora-hundögon-tricket.

”Äh fan.” Nadja tömde mer eller mindre resten av glaset i en lång klunk. ”Det är väl lika bra att jag berättar så att inte de får glädjen av att överarbeta allt.” Hon snurrade en hårlock runt fingret. ”Jag raggade upp ett gäng killar. Tänkte det kunde vara trevligt med en trekant. Vi råkade sätta oss ner med de här två idioterna och det visade sig att grabbarna var rätt unga… och… Ja. Det blev ingen trekant i varje fall…” Hennes röst, i vanliga fall inte mer än en viskning, dog helt ut på slutet av meningen. Hon tittade på mig. Sedan på de andra. Sist på vinet. Hon höll upp glaset till munnen för att få tag på den sista droppen röd vätska, som för att stålsätta sig inför vad som skulle hända.

Joachim och Cider var artiga nog att inte avbryta henne, även om deras leenden blev bredare och bredare under den korta historiens gång. Till slut, när hon ställde ner glaset, tittade de på varandra och bröt samman i ett unisont asgarv. Jag trodde aldrig de skulle lyckas sluta. När en av dem verkade hämta sig, tog den andre fart igen. Nadja blev rödare och rödare om öronen där hon satt. Jag och Jessica utbytte en blick. Hon verkade faktiskt tycka att det hela var både intressant och underhållande.

Till slut lyckades vi höra lite lösrykta ord i skrattfesten.

”Åh… det.. var… bara…”

”Och när de… och du hittade dem…”

”Rätt unga… åh… för att säga det minsta…”

”Och ditt ansiktsuttryck!”

”Vad var det… de sa… Gammal som min fars fru!”

”Oh vilket mod! Vilken humor!”

Efter ett tag lutade jag mig till Nadja och viskade: ”Du kanske utelämnade några detaljer?”

Hon tog flaskan och fyllde sitt glas igen. Sedan blängde hon på Cider och Joachim och hostade.

”Ja, det kanske var vissa kommentarer som jag inte riktigt återgav i sin helhet…”

Hon slog till Joachim på axeln och gav upp.

”Jaja, håll igen lite nu! Jag ska berätta för dem!” stormade hon. ”Det kanske inte var så enkelt. Jag hittade tre snygga killar. En bisex, två straight, sa de. Vi satte oss vid samma bord som de här skadeglada fågelskrämmorna. Grabbarna verkade på, men hade inga pengar. Till slut så köpte jag dem en rejäl omgång som de bad om. Men så fort de fått drinkarna så stack de.”

Joachim hostade lite menande mellan fnitterattackerna.

”Åh käften då!” Nadja höll upp handen för att slå honom igen. ”Jag ska berätta resten också!” Hon tittade på mig och Jessica. ”Jag kände väl mig något utnyttjad…”

” ’Något’ är kvällens underdrift!” fyllde Cider i, med sin tystaste röst.

”Ja vaf… ja. Jag jagade ikapp den yngste killen, innan han hann ut på dansgolvet tre våningar ner. Han erkände att de bara varit ute efter drinkarna. De hade väl fattat att jag hade pengar och spelat med för att få lite… Han sade också att jag hade varit det mest hårdnackade offret de jobbat på under kvällen. De trodde att de aldrig skulle lyckas bli av med mig.”

”Och han använde frasen ’Du är lika gammal som min fars fru’ när du sade något om ålder!” frustade Joachim och såg ut som att han skulle kvävas av allt skratt han tryckte tillbaka.

”Jaja, men sprejmåla det på väggarna bara, gör det!” sade Nadja, som nu ryckte hårt i hårlocken.

Jag var bara tvungen att luta mig framåt och pussa henne på kinden. ”Så ja, det måste ju hända förr eller senare när du raggar på tonåringar.”

”De var tjugo,” viskade Nadja. ”Och fotomodellssnygga.” Hon putade med underläppen.

”Japp. Nu vet vi det. Vi är officiellt obsoleta.” Cider vinkade med sin tomma flaska mot den unga killen bakom baren. Han skyndade sig runt och tog våra beställningar. Jag nickade åt Jessica och hon beställde en vodka redbull, fifty-fifty. Drogerna började väl gå ur kroppen, tänkte jag.

Lika snabbt kom vår beställning till bordet. Personalen förstod väl att ta hand om ställets bästa bartender, Joachim, och hans gäster.

”Men hur gamla är ni?” undrade Jessica när hon smuttat på drinken.

Joachim log åt henne med ett fyllt whiskeyglas i ena handen och en ny cigarett i andra, och alla vännerna verkade ta in hennes närvaro för första gången.

”Vi fyller väl alla trettio nu, inom loppet av nio månader om jag inte har fel?” sade han.

Vi nickade alla fyra. Ingen av oss var väl redo att riktigt erkänna detta faktum. Vi lutade oss tillbaka, njöt av drickat och musiken en stund. Gitarren och den sorgsna mansrösten var tillbaka i högtalarna. Jag kände plötsligt att jag behövde sol! Nog med detta iskalla och snöförpestade klimat! Det borde vara dags för vår, korta kjolar och tighta tröjor.

Jag yttrade en tanke om stränder, värme och minimala kläder. De nickade instämmande.

”Det är ju lite konstigt,” fortsatte jag. ”Jenni hade samma funderingar. Hon frågade mig om det inte är så att vi börjar bli lite gamla för det här. Om det inte är så att vi borde göra något annorlunda.”

Då var det ingen som nickade.

”Åh kom igen KC!” Joachim skakade av det onda tecknet med båda händerna. ”Vi är långt ifrån toppen än, det ska jag bevisa imorgon och om fem år igen!”

”Nog med rödvin för din del,” log Cider. ”Du blir bara för tankfull och poetisk.” Hon hade satt sig lite mer åt Jessicas håll, och spanade lite på hennes latexförpackade kropp.

Nadja bara rynkade på näsan och Jessica sade inte mer.

”Jaja, jag vet. Jag reagerade precis likadant.” Jag fortsatte. ”Men tänk på det. Vad borde vi alla göra? Jag har rest runt jorden fram och tillbaka under nästan tio år. Vad ska jag göra nu? Kolla in ett nytt land? Kolla in ett ställe för andra gången?”

Det blev tyst en stund. Eftertänksamhet var kanske inte det vanligaste bland mina vänner. Så jag förstod att detta verkligen var ett känsligt ämne. Kanske hade de tänkt samma sak tidigare? Jag hade i varje fall gjort det. Kanske inte medvetet, men när Jenni hade tagit upp det så kände jag igen känslan.

Nadja bröt tystnaden. ”Svårt att säga,” tänkte hon högt. ”Men om du vänder på det. Säg att du skulle dö inom ett år. Hur skulle du spendera dina sista tolv månader? Om du skulle dö vid trettio?”

Nu nickade alla, igen.

”Jag skulle åka ner västerut. Varit där en gång. Bästa surfen någonsin,” sade Joachim.

”Jag skulle förälska mig,” sade Cider med ett halvt leende. ”Har varit kär en gång. Bästa känslan någonsin.”

Jag ryckte på axlarna. ”Jag skulle bo på stranden, tror jag. Helt ok att bli kremerad med en solbränna.”

Sedan blev det tyst på riktigt. Jag vet inte riktigt vad de andra tänkte på. Själv lyssnade jag på musiken och försökte fundera på texten istället för alla tankar som rullade i huvudet. De sista stroferna var helt underbara: ”Don’t forgive me, I can’t hide it, there’s a match now let me light it.”

Ja, vad var min tändsticka egentligen? Vad var det som fick igång mig? Skulle jag kunna hitta en kärlek som var bättre än dessa vänner? Skulle jag kunna hitta något att brinna för en längre tid? Jag skakade på huvudet, skakade ut tankarna och låten. För full för detta. Eller för nykter kanske.

Jessica bröt tystnaden på sitt eget sätt när hon ställde sig upp. ”Måste hitta damernas…” Vi ryckte alla till, tillbakadragna till verkligheten i sofforna på Breach.

”Jag visar dig vägen,” sade Cider och ställde sig upp hon också.

Ja! Äntligen! tänkte jag. Min plan från tidigare under kvällen kom tillbaka. Jag hade nästan glömt varför jag dragit med mig Jessica hit.

De försvann och vi andra kom överrens om att inte ta upp det ämnet mer ikväll. Joachim och Nadja blev plötsligt mycket nyfikna på den vitklädda rave-tjejen och jag berättade om ”planen” – att para ihop lilla Cider med någon som verkade vara en helt och fullt trygg och självsäker flata.

De log båda åt planen – och kanske hade det fungerat? Det tog i varje fall en evighet för dem att komma tillbaka från toaletten.

Till slut somnade Nadja nästan på soffan och Joachim tröttnade. De delade på en taxi och vi kramades hejdå. Klockan började verkligen smyga in på morgonen och det bakre rummet på Breach var nästan tomt. Jag flyttade mig till baren, fick en enorm kopp kaffe och ett glas vin till. Jag snackade lite med personalen och väntade. Nästan en halvtimme passerade.

Så kom Cider tillbaka, ensam. Hon drog upp en barstol, ett leende spelade på läpparna och hon beställde lite vin från den närmaste bartendern.

”Du du. Du är en söt vän. Vet du det?” sade hon och blåste en aggressiv strimma rök mot bartendern, som fattade vinken och flyttade sig till andra sidan baren. Utom hörhåll.

Jag log och tittade noga på henne. Hon verkade lycklig, där hon satt och dinglade med benen. En liten tjej med rakat hår på en hög barstol. Jag tände en egen cigg och tittade mig omkring.

”Men var är hon nu?” var jag tvungen att fråga.

Cider log vidare, lite mystiskt. ”Vet du vad hon sade när vi kom in på tjejernas?”

”Eh, nej?” sade jag sanningsenligt.

”Hon berättade om din plan, om sitt uppdrag. Att hon skulle prata med din lesbiska vän. Kanske ragga lite. Men så sa hon: Nadja verkade inte vara intresserad av henne.” Cider log ännu mer och jag förstod att det hela hade gått lite åt skogen.

”Hm, det var inte helt klarsynt av henne. Så det du menar är att hon berättade hela den perfekta idén för dig. Och när hon fattade hur det låg till så kände hon sig bortgjord och sprang?”

”Ja, på ett sätt. Hon berättade verkligen allt som du sagt och vad hon tänkt. Men också nej. Hon blev inte alls ledsen av att få reda på att det var jag och inte Nadja som var målet. Eller: Jag sa att det nog var jag som var flatan-som-skulle-räddas.”

”Ok, men var tog hon vägen då?”

Cider fimpade och log, hoppade närmre och kramade min arm. ”Ingen fara. Vi hade lite svårt att komma in i ragg-och-hångel-stämning. När vi visste att vi hade blivit ihoptussade, alltså.”

”Det var ju inte meningen på det sättet…” började jag försvara mig, men Cider bara lade ett finger över min mun och tittade mig i ögonen.

”Schh, ingen fara alltså. Som jag sade. Vi bytte nummer. Ska ringa henne imorgon. Hon verkar trevlig. Och du, KC?”

Jag tittade tillbaka in i hennes glada ögon och pussade hennes finger. ”Mmm?”

”Tack. Det var verkligen…” hon log ännu bredare. ”Ska vi kalla det en KC-sak. En KC-idé. Men det värmde mig. Tack.”

Jag log tillbaka. Så beställde vi en taxi.

 

==

Nästa kapitel: Partyeliten

Detta är en gratis bok

– men om du vill sponsra författaren kan du

skicka ”breach” till 72550

Det kostar 20 kr plus sms-kostnad