Kapitel 16 - Andra faller

Fyra dagar senare vaknade jag i ett hotellrum. Eller. Ja, ”hotell” är ett stort ord för stället vi somnat på. Det var mer en plåtbarack vid sidan av den stora vägen som tog oss bort från det Lilla Landet. Bort från polis. Bort från minnena av Jess, Joachim och Breach.

Jag vaknade mitt i natten av att någon grät Det snörvlande ljudet slog genom mina drömmar, som just nu utspelade sig på Breach. På plasten. Men jag vaknade på golvet där jag somnat och satte mig upp för att titta upp i den lilla sängen bredvid mig. Där låg Cider, som hon hade somnat. Hennes ansikte var osminkat och rent, om det inte varit för tårarna som blött ner hela kudden och de runda kindbenen. Hon grät tyst men snörvlade till nu och då.

Jag satte mig upp på sängkanten och drog fingrarna genom hennes korta, spretiga hår. Jag var tom på ord, så jag började sjunga istället. Den där sången som jag så många gånger hört hemma, som min mamma brukade nynna på när hon gick runt i lägenheten och släckte lamporna. Sången var för mig indränkt i en lukt av mentolcigaretter och kanske även något starkare ibland. Det var en melodi som rullade eftertexterna till dagen. Tack för att du tittade, nu är det slut. Nu binder vi fast dig i sängen så att du ska förstå att du ska somna.

Jag nynnade och klappade och torkade hennes kinder med täcket. Efter en stund rullade hon runt och slutade snörvla. Jag satt där och nynnade tills jag själv fångades i eftertexterna och flöt ner i sängen.

Flöt bort i John Blund County. Där alla hemska saker försvinner när du vaknar. Jag tror jag drömde om stränder och salta ögonfransar. Men jag gick runt på stranden med ett baseballträ i handen. Letade efter något. Någon. Jag började svettas.

När jag vaknade kände jag Ciders värme mot min sida. Från första sekund var hjärnan medveten om var vi var, hur vi var och varför vi var här. Men kroppen var varm, täcket var varmt av Ciders kropp och hjärnan slutade varva. Det var som att vakna på stranden jag drömt om, nästan. Insvept i värme och mjuka dynor. Cider hade rullat upp halvvägs på mig och gnuggade sin näsa mot min axel.

”Gomorron,” viskade hon.

Jag hummade ett svar och försökte hålla kvar bilden av sol och sand som fortfarande rörde sig bakom mina ögonlock. Åh, vad jag längtade ner till söderns stränder! Tänk om vi kunde tagit flyget istället för att vara tvungna att köra Claus bil genom snökaoset.

Cider sträckte på sig och hennes lår krockade mot mitt morgonstånd. Jag hade inte märkt det förrän då, men nu blev jag lite rodnande medveten om hur John Blund hade eggat upp en präktig baguette i mina boxershorts.

Vi låg kvar och bara andades. Jag kände hennes bröstkorg mot min, och vår andning blev djupare och synkroniserad. Vi flyttade långsamt våra kroppar mot varandra, andetag för andetag. Våra ryggrader började bölja upp och ner tillsammans med andningen. Jag kunde känna lukten av hennes upphetsning. Hennes hand låg på min bröstkorg och började röra sig. Jag stönade och omfamnade henne med båda armar. Hennes hand åkte ner och slet i mina kalsonger. Jag drog upp henne på mig.

Vi knullade desperat, nästan maniskt. Hon gömde sitt ansikte i min halsgrop och jag tryckte ner hennes rumpa gång, på gång, på gång. Men jag kunde inte komma, hur mycket jag än ville.

Efter ett litet tag ville jag bara få ett slut på sexet och stönade högt. Låtsades rycka i en orgasm. Hennes upphetsade lukt stack i min näsa. Hon rullade av.

Och vi låg där och tittade i taket.

Efter en lång tystnad sade jag med en röst hes av alldeles för många cigaretter kvällen innan. ”Ja…”

”Ja,” ekade Cider.

Tyst ett tag igen.

”Man ska nog inte ha sex med sina ex, helt enkelt,” sade jag, och försökte skratta. Det blev mest en hostning.

”Nej,” sade Cider.

Hon satte sig upp och tog fram ett cigarettpaket, tände två och gav en till mig. Jag tittade på den späda kroppen som satt där, med bröstens runda mjukhet, hennes ryggrad som avtecknade sig skarpt på den smala ryggen, hennes smala, långa ben. Hennes blöta kinder.

”Det fungerar inget bra,” sade hon.

”Nej,” sade jag. ”Det fungerade nog inte alls.”

”Jag har försökt vara utan det här med sex,” sade hon. ”Det fungerar bra för mig.”

Jag drog på cigaretten. ”Ja… jaha?”

”Du ska veta att jag älskar dig.” sade hon sedan, fortfarande med ryggen mot mig.

”…” sade jag, tror jag.

”Du är som familj för mig.” Hennes skulderblad åkte upp och ner. ”Jess förstod det aldrig. Hon ville skaffa barn. Familj. Radhus.”

Jag lade en hand på hennes rygg. Försökte kommunicera via den.

Hon ställde sig upp.

Där stod hon på den inrökta heltäckningsmattan och såg ned på mig där jag låg.

”Det fungerade inte. Inte alls. Jag försökte göra slut med henne. Du ska inte tro att jag inte försökte.”

”Men. Jag trodde…” jag visste inte riktigt hur jag skulle avsluta meningen.

”Men hon vägrade. Hon kunde ju vara som en söt, herrelös hundvalp. Man kunde liksom inte göra henne illa.”

Cider började klä på sig.

Hon tittade ner på mig igen. ”Jag fixade en extra lapp med hennes namn. Bara utifall.”

Jag stirrade på henne. Mitt huvud började snurra. Jag såg återigen Breach framför mig. Hatten. Lapparna. Som så många gånger i mina drömmar.

”Hyyysssh” försökte jag säga, men Cider bara fortsatte.

”När jag drog ditt namn… Jag kunde inte göra det. Så jag bytte lappar.”

Jag blinkade hårt. Långsamt började magen knyta sig runt sig själv.

”Jag ville egentligen inte berätta. Men det här fungerar inte heller.” Hon satte sig på golvet med ciggen mellan läpparna och drog på svarta, stora Docs på de små fötterna.

Jag andades tungt och försökte sätta mig upp i sängen men min hopvridna magsäck tog emot.

”Jag älskar dig. Men jag vill aldrig se dig igen. Jag klarar inte av det.” Nu stod hon upp och tog sin rock från stolen. ”Du var min storebror. Kommer alltid vara.”

Hon tittade på mig med stora, osminkade ögon.

Sedan gick hon ut.

Jag tittade länge på dörren. Sedan kräktes jag ned hela sängen.

Till slut lyckades jag ta mig ut och ner i den skabbiga restaurangen där Nick och Nadja satt och drack kaffe.

Ingen sade något. Cider hade väl varit förbi och sagt hejdå. Efter ett tag satt vi i bilen igen. Jag, Nadja och Nick. Och jagade vidare bort, bort från det Lilla Landet.

==

Nästa kapitel: Tredje faller

Detta är en gratis bok

– men om du vill sponsra författaren kan du

skicka ”breach” till 72550

Det kostar 20 kr plus sms-kostnad