Kapitel 7 - Cider

Häng med mig bakåt i tiden igen, bakåt i livet, ut från den stora staden till det stora villaområdet. Till den stora villan som vi bodde kvar i efter pappa försvann. Till gatan med alla familjer som vi kände lika väl som våra egna familjer. Till alla hemligheter, till alla kärlekar. Till uppväxten, helt enkelt.

Det underbara villaområdet med livet som det var, så enkelt, så förutsägbart. Som musik, till exempel. Föräldrarna som i föräldrarådet diskuterade det olämpliga i Eminems rap-texter på samma sätt som föräldrar tio år tidigare försökte förbjuda Nirvana. Ytterligare decennium bakåt hade förbudet gällt Sex Pistols och decennium innan det Beatles.

Ja, tiden går men rutinerna i villaområdet består. Föräldrarådets lista på förbjuden musik blev naturligtvis en "måste lista" i våra telefoner, där bannlysta texter spred sig snabbare via internet än genom tidigare generationers blandband, men med samma logik.

Världen är liten, när man bor i ett stort hus. Vi njöt av sånger om kriminalitet vi aldrig behövt oroa oss för. Jag tror att den enda tragedi vi kände till, det värsta vi små vuxna kunde bli utsatta för, var den ständigt återkommande Skilsmässan - villaområdets slumrande cancer. Man visste liksom aldrig vilken familj som skulle drabbas härnäst. Bakom lyckliga ansikten, grillfester och dyra bilar verkade de vuxna aldrig riktigt känna sig helt nöjda.

Just då var det familjen rakt över gatan från mitt hus som agerade skådespel. Mr Chen lämnade döttrar och fru för barnvakten - som dessutom visade sig vara en man. Fruarna på gatan vallfärdade till vår altan för att sitta och diskutera denna real life-dokusåpa över otaliga kaffe med tillhörande drinkar. Samtidigt höll de ett vakande öga på de personer som dök upp på eftermiddagarna och tillsammans med mäklaren inspekterade det nu tomma huset. Männen tvättade bilarna ute på gatan länge dessa dagar, och troligen pratades det rätt mycket bland dem också. Även om de var klart bättre på att dölja sitt intresse.

Vi ungdomar gjorde som våra föräldrar, naturligtvis. Vi hängde i mitt rum, som hade en utomordentlig utsikt över gatan och Chens före detta hus. Vi lyssnade på otaliga förbjudna spår och tjuvrökte mammas cigaretter, samtidigt som vi förde bok över de personer som visade intresse för huset. Eller snarare: Vi förde bok över eventuella döttrar, det vill säga framtida raggningsobjekt. Och i vissa fall även över unga mödrar, som fördes in i boken under Milf-kategorin.

Men som alltid så tappade grannskapet intresset efter några veckor. När mäklaren tog ner tillsalu-skyltarna var det ingen som reagerade. Kvinnornas intresse riktade sig istället mot sonen i ett hus lite längre ner på gatan som verkade ha fastnat i något slags missbruk. Vi ungdomar flyttade av naturliga skäl vår samvaro till nämnda familjs källare.

Så en dag stod jag i skolan vid mitt skåp. Jag rev fram mina glosböcker och slängde igen plåtdörren för att springa mot lektionen. Men blev stående.

Där vid skåpet bredvid mig stod en uppenbarelse som klippt från ett av de utländska lättporr-magasin jag gömde under sängen. Det var en liten, kurvig tjej, precis som jag i gränslandet mellan barn och vuxen. Hon var klädd i en långärmad blus och en kort-kort rutig kjol som slutade högt upp på låret precis över en vit strumpbyxa. Precis sådär så att man kunde ana lite slät hud, precis sådär så att man inte kunde slita blicken.

Hon slängde ett öga i min riktning under en lugg som hängde fram i ansiktet i en mycket stilig frisyr. Hela hennes utseende andades utland. Så stiligt, så genomtänkt. Inte i närheten av våra dyra men ack så illasittande villaområdeskläder.

Jag stod säkert och gapade. Men jag blev snabbt medveten om att klockan ringde in, ringde in till en språklektion som denna uppenbarelse också gick till.

Det visade sig att flickan var nyss inflyttad, i huset rakt över min gata - i familjen Chens hus. När vår gamla språklärare introducerade henne som Cider, så rättade flickan hennes uttal på det konstiga efternamnet.

Jag trodde att häxan till lärare skulle spricka av indignation precis där. Hon spenderade hela lektionen med att överartikulera konstiga ord som hon "råkade" snubbla på. Cider satt i sin bänk längst fram och verkade mest stirra ut genom fönstret och längta sig bort från det Lilla Landet.

På rasten visade vi denna utländska skönhet hur villaområdet tar hand om främmande fåglar. Alla tjejer (utom glasögonormen Lisa) ställde sig i en stor ring och viskade och tasslade om Ciders kläder, hår och bröst.

Vi killar dreglade mest, förutom fotbollskungen Stephen som ansåg att det var dags att ragga lite. Han tryckte upp den lilla tjejen i ett hörn och upprepande allt hon sa högt, för att "hjälpa henne att snacka rent".

När hon bad honom att "backa och dra helvete-åt" skrattade han rått. Cider suckade och började helt enkelt bara gå därifrån. Stephen tog då till det sista knepet vi unga killar har för att visa vår uppskattning för individer av det täckta könet: Han drog henne i håret.

Den lilla tjejen skrek till och snurrade runt. Men en blixtsnabb snärt planterade hon sin penna rakt genom Stephens utsträckta hand. Tystnaden i korridoren var öronbedövande i två sekunder, när alla närvarande med enorma ögon stirrade på blodet som droppade ned längs pennan.

Den stackars Stephen hamnade på akuten och den lilla Cider hamnade hos rektorn, tillsammans med sin pappa med de stora, sorgsna ögonen. Rektorn förklarade för pappan och flickan att man inte kunde vifta med vassa objekt på det sättet, och att det inte var någon fara med Stephen. Läkaren lyckades separera handen och pennan utan att några nerver hade blivit skadade.

Men rektorn förstod nog inte hur många timmars träning det behövdes för att en liten tjej som Cider skulle kunna forcera en penna genom kött med en sådan enkelhet. Därför reste rektorn inte frågan om vilka andra färdigheter som flickan tränat till perfektion - och inte heller behövde hon visa några fler konster. Efter incidenten med Stephen gick hon orörd och ostörd genom korridorerna i sina korta kjolar och sina tighta, långärmade blusar.

---

Här börjar min berättarröst bli svag. Jag börjar rodna lätt och flacka med blicken. För här någonstans önskar jag att historien hade blivit en annan. Jag önskar att jag kunde berätta en historia om hur vi började prata, jag och Cider när vi gick hemåt efter skolan. Hur jag bröt hennes isolering. Hur vi bjöd hem henne och hennes sorgsna pappa på middag. Hur vi fick höra en berättelse om en förlorad mamma och ett hoppande mellan länder på grund av ett arbete som tog pappans hela uppmärksamhet.

Men det blev inte så. Jag gick vidare genom villaområdet på lagom distans. Jag sneglade på den vackra flickan över gatan under några månader, samtidigt som gatans vuxna viskade smaskiga historier om den snygga pappan med den snygga dottern som ingen vågade prata med.

Sedan försvann de. Pappans skicklighet i företagshemliga affärer behövdes på annat ställe i landet, och en flyttbil senare var den sexiga lilla tjejen borta. På väg till nästa värld, nästa skola, nästa ensamhet.

Jag kom på mig själva att rätt ofta återvända till Cider i tanken. Först var det med en lite skamsen frustration i duschen, eller under täcket, när jag behövde något för att framkalla en ensamorgasm.

Men sedan, när jag själv börjat resa runt i världen, så tänkte jag på Cider med en ny vinkling. En ny förståelse, helt enkelt.

Jag fick själv känna på hur det var att vara en främmande fågeln, och då tänkte jag ofta på Cider. Jag googlade henne ibland. Hennes konstiga efternamn bars av ett par Cider - någon som pluggade, någon som skrev böcker på andra sidan jorden och någon annan. "Min" Cider gick att följa rätt enkelt genom denna cyber-kikare. Hon verkade hoppa omkring rätt mycket genom världen, ungefär som jag själv gjorde.

---

En kväll många år senare satt jag tyst och smått deprimerad. Jag var "hemma" igen i det Lilla Landet, efter ytterligare en termin på ett utländskt universitet. Jag hade lånat en lägenhet på campus-området av Claus som åkt hem och bodde med tjejen under sommaren. Själv hade jag skaffat mig ett rätt intetsägande arbete som växeltelefonist på mitt sommartomma universitet och målet var att spendera de varma månaderna med att fundera på vad jag skulle göra av hösten.

Jag insåg dock att "hemma" inte längre var en definition som kändes rätt, för sedan jag lärt känna Nick hade jag hoppat till ett nytt land varje termin. Just denna kväll kände jag mig ensam, bortkommen och hade satt på en låt som jag brukade lyssna på när jag hade hemlängtan. Ensamheten blev dock ännu större när jag insåg att jag hade hemlängtan i mitt hemland, en lördagskväll, när alla förutom jag var ute och festade järnet. Då satt jag hemma och sörjde, sörjde efter något jag inte visste vad det var.

Jag stängde snabbt av låten och knappade förstrött på datorn. Knappade in Ciders namn i sökfältet och stirrade på det vita fönstret mot internet. Jag klickade lite och insåg att min "kompis" i ensamheten var inskriven på det universitet där jag just nu satt. Jag tänkte två sekunder och knappade sedan in hennes namn i universitetskatalogen. Tyst stirrande jag på namnet, emailadressen och ett mobilnummer som verkade gå till Cider.

Jag vet inte varför, men där någonstans föddes en idé. Kanske kände jag att jag kunde rätta till historiens felsteg. Kanske var jag bara kåt.

Vad det än berodde på så lyfte jag min mobil och slog in Ciders mobilnummer. Jag kom på mig själv med att hålla andan tills det blixtrade framför ögonen. Efter några djupa andetag trycke jag på "ring".

Signalerna ekade genom den tysta lägenheten, och sedan svarade någon - "Hallao!"

Jag svalde hårt och plockade fram min bästa telefonröst." "Eh, hej Cider. Jag vet inte om du kommer ihåg mig men jag heter KC och vi gick i samma klass..."

"Va? Vad sa du? Vänta..." Hon lät inte arg, mest nyfiken, men plötsligt dränktes allt i en smäll av instrument som drog igång en rocklåt i bakgrunden. Jag skakade på huvudet åt mig själv. Naturligtvis var hon ute och festade! Det var ju helg, och hon var väl inte lika ensam som jag.

Det verkade som hon rörde sig ut från rummet med musiken och stängde dörren. "Hej igen! Ledsen. Vem sa du att du var, sa du?"

"Eh, jag heter KC, är du Cider?"

"Va? Ja, men... Är du en telefonförsäljare? Ledsen att säga det, killen, men du suger än så länge!" Cider skrattade lite sött.

"Nej, alltså, jag är KC och gick i din klass när du kom hit till Lilla Landet första gången. Du kanske minns, killen i huset rakt över gatan..." Jag svalde hårt.

"Nämen hej på dig." Cider lät plötsligt närvarande, intresserad. "Haha, vad vill du då?"

"Jo, jag tänkte på dig. Ja, alltså... Jag hade inget att göra och funderade på om jag kunde träffa dig. Om... ja..." Jag svor åt mig själv tyst. Vad håller jag på med?

Det var tyst en kort sekund, sedan skrattade hon det där skrattet igen. Ett varmt skratt, ett välkomnande litet skratt. "Ja du. Jag vet inte vad du är ute efter. Men du låter söt! Kom hit du. Men jag varnar dig: Är du ett pervo kommer mina polare att kicka dig!"

Hon gav mig en adress och jag sade något kort som hejdå. Så hörde jag hur hon öppnade dörren till musiken igen. Sedan var hon borta.

Jag stirrade på adressen som jag skrivit ned snabbt. Den låg några kvarter bort, på campus. Jag började tveka. Det hela verkade för bra för att vara sant, samtidigt som jag inte hade en aning om vad jag gav mig in på.

"Men va fan. Blyga pojkar får aldrig kyssa vackra flickor!" sade jag till mig själv och stärkte mig med ett stort glas whisky innan jag drog på mig skor och jacka och rörde mig ut i natten.

---

Jag kom till huset och gled ner i källaren. Där höll Ciders kompisar på att misshandla ett gäng instrument samtidigt som de drack sig genom en tunna öl. De var alla någon slags punk-rock-technofantaster, med nitar, läder och tatueringar som gemensamma nämnare. Cider frågade mig inte något om varför jag var där eller något alls, utan tryckte bara en nyöppnad öl i min hand, pussade mig hej på båda kinderna på det där utländska manéret och introducerade mig med ett "hej" till resten av gänget.

De blängde lite kort på mig men verkade sedan komma fram till att jag inte var något mystiskt pucko. Musiken var lika bra som ölen var billig. Sångaren i spretig, ljusrosa frisyr svettades bakom micken, gitarristen i midjelångt hår headbangade mer än spelade samtidigt som Cider och en liten tjej som introducerades som Lisa agerade publik, producenter och groupies samtidigt. Verkade det som.

Efter en lång och riktigt trevlig natt började gänget droppa av. Trummisen hade somnat på soffan efter den femtonde ölen. Basisten hade gått ut för att köpa cigg för en timme sedan och inte kommit tillbaka. Gitarristen och Lisa hade försvunnit, uppenbarligen med något annat i sikte. Jag, Cider och sångaren i det rosa håret (som hette Peter) hade gett upp källaren och låg på husets tak, under en himmel som gick från nattsvart till morgonblå.

Cider drog ett långt bloss på en joint som Peter tänt. Hennes hår var chockblått och matchade Peters riktigt bra. De hade ungefär samma spretiga, manga-liknande frisyr.

"Hörru, skicka hit nu!" sade Peter och vinkade med handen mot Cider. Hon skrattade och viftade med handen. Jointen försvann. Och dök upp igen. Hon log.

"Jaja, du är duktig," log Peter och drog ett bloss. Hans panna var fortfarande svettig efter arbetet bakom micken, och dropparna ritade fåror i den kritvita makeupen. Han lutade sig över mot mig och sträckte ut jointen.

Jag satt bakåtlutad med en släckt cigg mellan läpparna och skakade på huvudet.

"Nej tack. Jag röker inte på när jag dricker. Blir lite knäpp i huvudet."

Peter skrattade till och hickade småfull. "Jaja." Han skickade tillbaka drogerna till Cider och tittade på mig igen. "Knäpp hurdå? Hör du röster eller?" Han log och jag slogs av hur snygg han var under allt smink och svart mascara.

Cider fnissade där hon satt med benen i kors. "Jag vet! Du kommer på dig själv med att ringa gamla grannar mitt i natten!" Hon skrattade och trillade bakåt. "Ouch!" sade hon mellan fnissningarna och tog sig kring huvudet.

"Nej," sade jag, tog en klunk öl och log. "Om ni verkligen måste veta så blir jag tokigt kåt dagen efter. Det kan ju vara bra om man har någon att leka med. Men annars urartar det bara i en heldagsonani för att få ner den." Jag skrattade lite åt ett minne.

"Haha!" Peter ställde sig upp och rufsade sig i håret. "Runka en hel dag! Undrar hur det är..."

"Ja du snyggning." Cider tittade upp på Peter med ett leende. "Man kan ju undra. När var du kåt senast egentligen?" Peter fnös skrattande åt henne och rufsade till hennes hår också.

Jag kom på mig själv att fundera på varför de inte var ett par. De verkade ju perfekta för varandra. Båda rätt korta, smala och snygga. Liknande frisyrer. Liknande svarta kläder med lite nitar och läder här och där. De skulle till och med kunna varit syskon. Men inte för att jag brydde mig så mycket, det var uppenbart att de inte var ihop just nu i varje fall.

"Nej tusan, jag måste dricka vatten eller något. Den där tog hårt," sade Peter och försvann ner genom det trasiga fönstret som vi tagit oss upp ur.

Jag rullade bort till Cider där hon låg på taket och tittade upp mot den ljusnande sommarhimlen. Jag såg ner på hennes söta ansikte inramat av det blå håret och ansträngde mig för att inte glutta allt för mycket på de uppstudsiga brösten i det tighta linnet. Hon log upp mot mig.

"Hej där främling," sade hon. "Du visade dig vara en riktig diamant. Klart bättre än på telefon!" Jag skrattade lite. Hon drog ett smekande finger över min kind.

"Du, ska vi inte ta och vandra vidare?" Jag visste inte riktigt vart jag fick modet ifrån, men fortsatte. "Kanske även dumpa Mister Pink här?" Hennes ögon glittrade när hon log igen.

"Jasså du! Du vill ditcha det tredje hjulet? Kanske det kanske. Men ta det lugnt du." Hon låtsades peta ut mina ögon med två fingrar. "Ingen porr på första dejten. Bara så du vet."

Så vi ställde oss upp och tittade ut över campus som långsamt började lysas upp av morgonsolen. Peter verkade inte komma tillbaka, så vi tog en brandtrappa ned till marknivå och strosade genom området. Jag var smått chockad. Här gick jag hand i hand med min gamla runkfantasi, en helt fantastisk tjej. På väg till min lägenhet. Och jag hade inte ens kysst henne. Men hon hade kallat det en dejt.

I min lägenhet fixade vi en kopp kaffe och en smörgås som vi åt på balkongen med en cigg. När solen började värma oss tog vi av oss till underkläderna och lade oss i soffan på balkongen. Ciders huvud låg i mitt knä och min hand vandrade långsamt fram och tillbaka över hennes mage, ner över hennes lår, upp igen till hennes mjuka, blåa hår och tillbaka igen.

Så somnade vi.

---

Det var början på en helt fantastisk sommar. Mina vänner fick finna sig i hur jag försvann från radarn. Till och med Nick fick stå tillbaka, fick inse att KC åter igen var kär och glömde världen runt omkring.

Ja, inte för att jag använde K-ordet (kär, alltså. Knulla pratade jag ofta om). Jag hade inte tagit det ordet i mitt huvud sedan Jenni. Jag hade inte erkänt den känslan, förens efteråt. Kanske hade just detta även avslutat saker och ting tidigare. Kanske hade de personer jag träffat känt min distans. Efter ytterligare en affär runnit ut i sanden hade jag alltid gråtit. Men aldrig erkänt varför.

Men nu var det Cider som gällde.

Hon brukade hämta upp mig på jobbet. Hon dök upp någon gång på eftermiddagen och hängde lite med oss. Tog en cigg och pratade med mina uttråkade kollegor, lika uttråkade som jag. Till en början brukade folk dra sig undan från den hårdkokta lilla punkartjejen. Men efter en stund insåg de flesta det jag själv insett: Under hårfärg, smink och tatueringar så var Cider en öppen och varm människa som liksom vandrade med fötterna flera meter över marken.

Vi strosade hemåt genom campusområdet i eftermiddagssolen. I en uppförsbacke i ett litet skogsparti hade någon skrivit något med stora, vita bokstäver rakt över cykelvägen. "Det är aldrig för sent." Bokstäver som jag läst så många gånger när jag passerat dem. Men nu stannade Cider och tittade ner på det. Jag stod bakom henne och kramade hennes lilla kropp.

"Undrar vad personen tänkte som skrev detta," funderade hon rakt ut i den blå luften.

Det är något speciellt med Cider. Hon är en person som får dig att prata rakt ut, du liksom direktkopplar tungan till hjärnan. Fantastiskt.

"Undrar vad hon eller han försökte samla mod till?" sade jag.

"Va?" Cider tittade upp på mig.

"Jag menar, om jag skulle skriva något sånt, då skulle jag göra det för att få mig själv att göra något. Det är inte för sent - ja, då skulle jag skriva det där jag såg det varje dag tills jag samlat nog mod för att göra det."

Cider plirade mot mig med gnistrande ögon.

"Nej nej!" skrattade jag. "Det är inte jag som skrivit det!"

"Lustig tolkning," log hon. "Jag trodde snarare att det var någon som redan hade gjort något. Och var stolt över det. Kanske försöker hon få andra att ta tag i saker."

Vi tände varsin cigg och pratade vidare medans vi gick mot min lägenhet. Det var i den lägenheten vi spenderade vår tid. Cider delade sin lägenhet med ett gäng vänner, så där kunde vi inte rulla runt nakna som vi ville.

Vi gick i sommarsolen och svängde våra händer, och såg säkert ut som de två nykära tonåringar vi nästan var. Vi var så mycket tonåringar att vi inte ens hade haft fullbordat samlag än. Det skapar liksom en spänning, en kåt energi som är svår att sätta fingret på.

Jag tänkte inte på det förrän senare - det där att vi inte hade haft penetration - för Cider var mycket skicklig med mun, tunga och fingrar. Hon var även en mycket engagerad lärare i kvinnans alla mysterier och knappar som finns att trycka på. Långsamt började jag bli en riktig Don Juan under hennes varma och försiktiga handledning.

Denna eftermiddag kom vi hem, kraschade i soffan och började slötitta på en halvintressant film. Efter inte alls lång tid smög sig våra händer in under kläderna, långsamt började vi skala av varandra plagg efter plagg, tills vi låg nakna på soffan och smekte varandra mot höjden.

Jag flyttade min kropp mellan hennes smala ben och toppen på min penis rörde lätt vid hennes pulserande knapp. Hela hennes kropp slöt sig nära min och hon flämtade.

"Nej..." sade hon tyst mellan tunga andetag.

"Det är ingen fara," viskade jag. "Jag ska ta det försiktigt." Och långsamt gled jag in i henne. Vi stönade unisont av vällust. Snabbt stegrade vi mot klimax och föll sedan ihop med stjärnorna fortfarande blixtrande i synfältets rand.

Efter en stund nästlade vi oss ur den svettiga omfamningen och jag skickade en cigarett till henne. Då slog mig plötsligt något.

"Käkar du p-piller?" frågade jag, och mina nackhår ställde sig upp - för jag kunde känna på mig vad svaret skulle vara innan det kom.

"Nej..." sade Cider och rullade upp i sittande ställning. "Gör du?"

"Va? Nej, men. Det går ju inte. Va?" Jag stod upp och började svettas. En helt annan svett.

"Jag tror nog vi missade den detaljen, " sade hon tyst med blicken på fötterna. Hon vickade på tårna.

Min hjärna började rusa. Jag tänkte på historier jag hört om flickor som lurar till sig sperma för att bli gravida. Jag tänkte på hur lite jag egentligen visste om denna tjej som jag förälskat mig i. Jag grävde i huvudet för att få upp någon information om graviditet.

"Men va tusan!" sade jag högt ut i luften till världen och drog hårt på ciggen.

"Ta det lugnt," fortsatte hon med samma tysta lilla röst. "Det blir väl bara barn på typ var femte chans som de små simmarna får. Det är inte så enkelt."

"Men jo!" Jag började bli uppjagad på riktigt nu. "Det är ju precis så enkelt! Det är ju så barn bli till! Det är ju inte en fråga om risk!"

"Eller chans. Beroende på hur du ser det," sade hon. Jag stirrade tyst på henne. "Ta det lugnt," hon tittade upp på mig. "Jag vill inte heller bli förälder. Jag menar bara att det inte är säkert att det är något. Och vi kan inte göra så mycket. Nu."

Jag bara blinkade.

”Men… Apoteket… Det finns ju piller…” sade jag med svag röst.

Cider tittade på mig under luggen och log. ”Knark kan jag ta om det behövs. Men det vet vi ju inte nu.”

Det slutade med att vi klädde på oss och delade två flaskor vin och två paket cigg på balkongen. Cider retade mig för att jag kedjerökte medan vi pratade om allt vi visste om barn och sex tills vi somnade i varandras armar.

---

Sommaren tog en ny vändning, men vandrade likväl vidare.

Vi pratade mycket, hånglade mycket, låg hud mot hud och njöt. Men det blev inget mer sex. Bara förspelet fick mig att få mentala kriser och jag promenerade ofta runt, runt i lägenheten och försökte redogöra om allt jag visste om föräldraskap och bebisar. Det kändes som att titta på en skräckfilm. Man kan ju inte sluta titta, även om man vet att det innebär många sömnlösa nätter och många extra tittar under sängen. Att tänka mig själv som pappa… Det var på något sätt så pass tilldragande att jag bara inte kunde sluta.

Allt medan vi väntade på det där blodet i trosorna. Det där blodet som skulle meddela världen om att det inte blivit något av äventyret. Att ytterligare ett ägg spolats ut, utan att träffa på några lekfulla spermier. Det där blodet som skulle ge oss en biljett tillbaka till nästan-vuxen-livet fyllt av sex, fylla och fest.

"Jag kan ju inte ett smack om att vara förälder!" brukade jag föra fram, liksom till försvar, medans jag vandrade omkring i lägenheten. "Jag vet ju inte hur man gör! Fan, man kan ju inte fejka att vara förälder. Det hänger ju en annan människa på spel. En stackars liten människa som kommer bli ett totalt psykfall om jag inte ser till att det blir något annat!"

Cider satt i soffan och log åt mina monologer. Hon påpekade glatt att oberoende av vad vi gjorde, så skulle en unge med oss som föräldrar troligen spendera rätt många timmar på psykologens soffa.

Det gjorde mig ju inte gladare. Men tiden gick. Inget blod i trosorna än. Men plötsligt en dag när vi vandrade hem från mitt arbete slog det oss: Augusti var här. Sommaren hade nått sin topp. Om två veckor skulle Cider lämna det Lilla Landet och mitt jobb skulle vara över. Höstterminen skulle dra igång. Här för mig. Där för Cider.

Vi stod och såg ner på de stora bokstäverna med varsin cigg i mungipan. "Det är aldrig för sent." Punkt. Inte utropstecken. Solen värmde våra ryggar.

Vi vek av från vägen in i skogspartiet och lade oss uppe på höjden på en liten, avskild gräsplätt. Vi rullade runt, tittade på den djupblå himlen och några små, fluffiga moln.

Vi hånglade, log, drog av oss plagg efter plagg. Efter en stund låg vi där igen i gräset och lät solen värma våra nästan nakna kroppar. Cider med huvudet på min mage. Jag lekte med hennes hår och lät ögonen vila mot det stora blåa däruppe.

"Inget än?" frågade jag försiktigt.

"Hmmm..." morrade Cider och blåste ut en strimma rök upp mot trädtopparna. Hon hade otaliga gånger lovat mig att säga till samma sekund som mensen kom.

"Det är konstigt..." sade jag för att byta spår. "Varför slutar det alltid med att vi är nakna?" Jag följde en liten molntuss med fingret.

"För att hud mot hud är som aspirin för själen," sade Cider tyst. "Det är det bästa skyddet du har mot de onda människorna där ute."

Det lät som hon pratade för sig själv. Jag var tyst en stund och lät hennes ord snurra i mitt huvud. Det lät som... som det var något mer, mellan orden. Mellan raderna.

Jag vilade huvudet på armen och såg på henne med rynkad panna. "Vad menar du?" frågade jag.

Hon sade inget på en gång. Men tittade på mig. Rakt in i ögonen, utan att blinka. Det verkade som hon tänkte.

"Det kommer bli tungt, eller hur?" sade hon försiktigt.

"Vaddå?" Jag förstod nog vad hon menade.

"Att jag åker iväg." Det var så definit. Jag hade försökt sälja in idén om att hon skulle stanna många gånger. Men jag hade slutat. Jag visste inte vad som lockade, men det var något som drog henne bort till det Stora Landet igen.

"Vi kommer hålla kontakten. Tro inte att du kommer undan!" sade jag och log. Jag trodde verkligen på det, när jag sade det.

Cider log. "Du är söt du."

Hon stirrade upp i luften. "Du ska veta hur mycket du betytt för mig. Jag vill att du ska veta det."

"Nu är det du som är söt!" Jag strök lite tafatt hennes hår.

"Nej, inte bara så," sade hon. "Du har visat mig något jag behövde. Du har visat hur man är vänlig. Hur man är, hur man säger, kärleksfull." Hon tittade på mig och jag var tyst. "När jag blev våldtagen så tappade jag nog något. Du har fått mig att se människor på ett nytt sätt. Det vill jag att du ska veta. Det är något otroligt bra."

Jag tog inte riktigt in vad hon sade. "När du blev..." ekade jag.

"Jag blev våldtagen. Ingen stor sak. Men..."

"Va?" avbröt jag. "Det låter som en riktigt stor sak!"

"Ja, kanske." Hennes blick letade sig ut över träden. "Det var en sommar i gymnasiet. Jag och min pojkvän jobbade på ett sommarland. Vi delade en liten stuga. Han våldtog mig på nätterna i en månad." Hon såg att mina ögon blev större och större. "Inget våld eller slag eller så. Bara... bara inte bra."

"Men vad hände då?!" Jag kände att min röst blev lite hårdare än vad jag tänkt. Någonstans i bakhuvudet kände jag att det kanske vore bra att vara lite försiktig i detta samtal. Hon hade nog tänkt på detta några gånger. Samtidigt så kände jag hur vreden steg i mig.

"Inget hände..." fortsatte hon. "Vi kom hem. Jag gjorde slut genom en kompis. Som man kan göra när man är liten. Du vet. Sedan fick pappa nytt jobb. Jag hade tänkt berätta, men det gick så fort. Så träffades vi inte mer. Jag och pojkvännen, alltså."

"Men! Han borde ju grillas för det! Du borde ju sätta honom i fängelse!"

Hon bara log ett litet leende.

"Men tänk om han gör det igen!" fortsatte jag raljera. "Tänk om han gjort det tidigare!"

"Jag tror inte det. Han var inte sån." Cider tände en cigg.

"Jo men visst fan var han sån! Jag menar, våldtäkt är ju inget som bara händer! Han borde hänga för detta!"

Hon såg på mig. "Men det kanske bara händer? Du borde ju veta. Du våldtog ju mig."

Jag bara blinkade. "Va?"

Cider smekte mitt hår. "Du ville ha sex. Jag sa nej. Du penetrerade mig. Är inte det våldtäkt?"

Jag började säga något. Men så hörde jag min puls.

Varje hjärtslag ekade plötsligt i mina öron.

De bultade i mina armar.

Bröstet pulserade.

Som om det skulle spricka.

För jag såg den där eftermiddagen framför mig. Den där eftermiddagen på soffan.

Två bilder snurrade i mitt huvud.

Den enda bilden var en svettig, äcklig gymnasiegrabb som gång på gång våldtog en gråtande Cider.

Den andra bilden var en grabb farligt lik mig, som lutade sig ner över en Cider på en soffa. Hon med rosa, glittrande läppar som formade ordet "nej"...

De två bilderna blixtrade framför mina ögon och jag svajade upp i stående. Cider försökte tydligen säga något men jag kunde inte höra riktigt.

"Det är ingen fara ... tycker så otroligt mycket om dig ... det var inte så ... KC? ... hur går det?"

De två bilderna krockade med full kraft i mitt huvud och jag föll ner på knä och kräktes med en bedövande kraft på det gröna gräset.

==

Nästa kapitel: Söndagshäng

Detta är en gratis bok

– men om du vill sponsra författaren kan du

skicka ”breach” till 72550

Det kostar 20 kr plus sms-kostnad