Häng med på en
tågresa många mil bort. Claus hade flertalet gånger sjungit
lovsånger över det fantastiska med de veckorna på Interail som han
haft med sin flickvän. Så till slut, en sommar, hade jag lyckats
spara ihop nog pengar för en tågbiljett gångbar över hela
kontinenten och giltig för flera veckors upptäcktsresande.
Efter ett tag
fann jag mig på en trappa till en katedral i ett land där folk
använde ett språk som var helt oförståeligt, trots mina
hobbyaktiva studier. Språkbarriären förde med sig att min enda
samtalspartner var mig själv, och efter några dagar började jag gå
mig på nerverna. Jag började förstå varför man skulle ha med sig
sin flickvän på en liknande resa. Men å andra sidan: Själva
poängen med min egen interrailing var ju alla personer jag skulle
träffa, alla historier jag skulle höra, alla korta bekantskaper som
skulle berika mig.
Ja, historier är
en underbar sak. Den första historien du får av någon säger
mycket om personen i fråga. Den första historien som Joachim gav
mig var intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Kanske lika
intressant som det som slår mig nu: Den första historia som du och
jag delar är en historia om mord… Vad säger det om mig? Vad säger
det om dig?
Men, tillbaka
till mig där jag satt i solskenet denna sommareftermiddag, på kalla
stentrappor som ledde upp till en lika sval katedral som under
hundratals år tittat ner på oss syndare. Synda skulle jag gärna
göra, för hela detta land var överfullt av vackra kvinnor. Men de
gled förbi i värmen, så långt borta från mig och mina omöjliga
utländska försök att bemästra deras vackra språk.
Mina trånande
blickar landade då på en korpulent, medelålders man i
väktaruniform som gick runt på de enorma trapporna och svingade en
night-stick (en sån där livsfarlig batong som kravallpoliser gillar
att smeka över ryggen på mer eller mindre fredliga demonstranter).
Väktaren rultade nerför trappan, stannade framför mig och muttrade
något på sitt språk. Jag lyckades uttyda hans missnöje med att
jag satt ned på trappan. Först funderade jag på möjligheten att
ifrågasätta det illegala i att sitta. Men när jag inte direkt
ställde mig upp kramade hans hand kring batongen så knogarna
vitnade. Jag tog det för säkrast att ställa mig upp.
Han muttrade
något mer och verkade tillfreds med att jag inte längre belastade
stenarna med min bakdel. Så vände han sig om och blängde på en
kille några steg nedanför mig. Denne unge man stod upp i samma
sekund, men fortfarande med ryggen mot mig och väktaren. Han verkade
ha ögon i nacken. Väktaren såg nöjd ut och kämpade sin
kroppshydda uppför trappan och försvann till slut in i en liten
dörr på katedralens sida.
Jag kliade mig i
håret och upptäckte att den unga killen hade tagit några steg upp
och verkade vilja engagera mig i samtal. Jag såg då att han kom
från min egen landsända.
Han förde först
en hand mot brättet på den halmhatt som skyddade hans hår från
solen. (Det såg lite ut som en hälsning hämtad från en salong
under det glada 20-talet.) Sedan nickade han i riktningen som vakten
försvunnit.
”Tja, du har
träffat den lokala ordningsmakten. Kanske utsänd av gudarna och
papporna och alla. Vem vet.” Han sträckte ut en hand. ”Jag är
Joachim! Trevligt!”
Jag tog handen,
ett kraftigt och självsäkert handslag som gick bra med den
solbrända huden och de pigga ögonen.
”De har
verkligen koll på sina trappor här i landet!” sade jag och log.
”Hade jag haft funderingar på att stuva ner några stenar i
ryggsäcken så hade han tagit mig på bar gärning!”
Joachim log som
svar och satte sig, sträckte ut sina långa ben och lade armarna
bakom huvudet. Jag tittade lite oroligt upp mot väktarens dörr, men
Joachim bara skrattade.
”Ingen fara!”
sade han. ”Vår lilla vän kommer ut varje hel timme och tar en
runda på trapporna. Står man upp i fem sekunder så är han nöjd.
Gud vet väl vad han gör resten av sin arbetsdag.”
”Skulle säga
att ”äta” är en lågoddsare,” sade jag och satte mig ner,
drog upp en ny cigarett och vinkade med paketet i Joachims riktning.
Han avböjde artigt (Nej tack, jag röker inte när jag reser) men
tappade sedan fokus på mig. Jag följde hans blick och såg en av
landets vackra unga kvinnor passera vid trappornas fot. Långbent och
kortkjolad, med lika stora bröst som solglasögon, och blicken stint
fixerad på trottoaren framför sig.
Joachim satte
fingrarna i munnen och skickade iväg en vissling med uppenbar
innebörd, följt av ett högt rop, ett ord som jag inte tidigare
hört på det lokala språket. Tjejen tappade takten i stegen och
tittade för en sekund upp mot oss. Sedan snörpte hon ihop munnen
och sträckte demonstrativt på ryggen.
Joachim bubblade
med ett glatt skratt och slog mig på benet. ”Yes! Den var
underbar!”
Jag skrattade
lite tyst åt den glädje han uppvisade över en förargad blick.
”Japp,” sade
jag. ”Du fångade tydligen hennes uppmärksamhet. Men på något
sätt misstänker jag att hon inte riktigt är intresserad. Eller vad
tror du?”
”Haha, inte
jättetänd, eller? Fan vad de är stela i det här underbara
landet!” Han satte armbågen i min sida och skrattade det där
smittande, bubblande skrattet igen.
”Men vad var
det för ord?” Jag försökte härma det.
”Det är något
som betyder ”snygging” fast lite mer porrigt,” sade han. ”Lärde
mig det av en tjej som plockade hem mig för några kvällar sedan.
Jag hängde på en bar där borta och blev hemdragen av en riktig
puma, hetare än den där som nyss gick förbi. Herregud vilken resa!
Jag har varit med om rätt mycket i sängen, men jag lovar dig: Detta
var det bästa jag råkat ut för! En riktigt liten porrstjärna!
Henne skulle jag kunna bonka en vecka i sträck om jag bara fick äta
ordentligt mellan omgångarna.”
”Jaha,” sade
jag. ”Så vad tusan gör du här just nu?”
”Tja, det är
ju det som är det patetiska… Hela storyn... Jag tog en taxi hem på
morgonen och det visade sig att jag varit så påtänd att jag inte
kunde hitta tillbaka till hennes lägenhet dagen efter! Och
telefonnummer tog jag inte heller!” Han drog fram ett par
designersolglasögon i kopia-plast och satte på nästippen. ”Så
nu har jag hängt här i flera dagar i sträck, och nere på baren
varje kväll. Hoppas på att hon ska dyka upp igen, helt enkelt.”
”Ja, det var
patetiskt. Nästan sorgligt, faktiskt,” skrattade jag och vi delade
en flaska vatten från min ryggsäck.
Så fortsatte
det. Vi pratade om flickor, gled in på musik, film och resor. När
vattnet tog slut bestämde vi oss för att gå ner till baren och
dricka öl. Och efter några öl på fastande mage i det trevliga
sällskapet hade vi blivit riktigt goda vänner. Kvällen hade lagt
sig över staden och vi tog en taxi till ett partyställe. Och till
ett till.
Och så vidare
rullade natten. Trots mitt annars så bra fylleminne blev alkoholen i
solen lite för mycket tror jag. Jag vet dock att vi tillsammans
raggade riktigt bra, och klockan var inte allt för mycket när vi
samtidigt hånglade upp två snygga utlänningar i en turistbar. Helt
plötsligt satt vi i en taxi som Joachim trollade fram, med en tjej i
varje knä.
Det tog max en
timme från första pussen i baren tills vi alla fyra var nakna på
Joachim stora dubbelsäng.
---
Dagen efter
vaknade jag av att huvudet gick i tiotusen små värkande bitar, och
jag fann mig liggande ensam och naken i den stora dubbelsängen. På
alla fyra lyckades jag ta mig till min ryggsäck på golvet vid
dörren och där hittade jag huvudvärkstabletter. Brustabletter.
Tja, man tager vad man haver tänkte jag och satte i mig två
stycken. Jag lyckades trycka undan kräkreflexerna. Sedan låg jag
där och lät kemin göra sin magi.
Efter en kvart
eller fem stod jag på benen och började leta mig ut i lägenheten.
Inte för att jag hade några minnen av det, men det måste ju finnas
ett kök någonstans i närheten?
Mycket riktigt.
Ett stort kök med fönster ut mot en lika stor takterrass. Joachims
stora hår stack upp från en solstol där ute och han hälsade mig
med ett glatt skratt när han hörde mig dricka från kranen.
”Nämen
gomorron min lilla kaninkompis! Välkommen
till the day of the living dead!”
Jag frustade
något till svar och han hoppade upp från stolen och in i köket.
”Du verkar må
ungefär som jag! Kaffebryggare står där på gasspisen, hoppas du
vet hur man gör för jag håller på att dö av koffeinbrist. Och du
skulle sett de två pinglorna! Kanske kan det vara till någon tröst
att de verkade vara klart mer bakis än vad vi är!”
Jag började
mecka med kaffe och vatten och gasspis. En rejäl cappuccino fick
världen att sluta snurra och en till sänkte min puls nog för att
jag skulle kunna sätta mig på terrassen i boxershorts och börja
sammanfatta kvällen som passerat. Joachim smuttade på sin andra
kopp och stretchade samtidigt ljumskarna.
”Ja, det var en
kväll att minnas!” sade jag. ”Eller i varje fall minnas ett par
saker av. Mein Gott vilka pinglor! Vad var det de hette? Simone och…
Geta?”
”Haha, om hon
hette Greta så var du Hans alla gånger!”
”Visst du, och
du häxan i sagan då eller?”
”Så gärna,
bind mig, släng mig i ugnen och ät mig till lunch!” Joachim
skrattade gott. ”Men du då min herre! Inte hade jag kunnat gissa
att du diggar killar också. Nog tusan såg jag hur du tittade på
mig. Och nog tjuvade du ett känn lite nu och då!”
Jag rodnade lite,
och tänkte på Joachims svettiga bröstkorg i sängen. Han hade en
senigt muskulös kropp och en riktigt stor penis. Det pirrade lite i
mig när jag mindes honom, spänd som en båge bakom en lika smal
Greta på alla fyra.
”Jo men, jag
gillar vackra kroppar, helt enkelt. Men vilken kväll! Det var min
första fyrkant.”
Joachim stod upp
och gjorde någon slags yogaliknande sträckning. ”Fyrkant och
fyrkant, det var mer ett byte-i-halvtid, men ett bra träningspass
var det!” Han rörde sig bakom mig där jag satt på solstolen och
började massera mina axlar. ”Du borde nog stretcha lite.”
Jag kände
kinderna hetta och njöt av hans händer på min bara hud. Inombords
log jag åt mig själv. Lilla jag, hur många tjejer hade jag inte
varit med de senaste åren? Hur många killar hade jag inte pussat?
Här var jag nu med ett riktigt kap som verkade vara intresserad, och
jag kände mig… Som en oskuld. Osäker, nästan lite rädd. Vad
skulle jag göra? Kunde jag? Skulle han skratta åt mig?
Ja, kanske var
jag väl en oskuld. På sitt sätt, i denna situation.
Men det var inget
som jag behövde oroa mig för, visade det sig.
Joachim drog
handen genom mitt hår och ville visa lägenheten. Jag gick bakom
honom och kände hur spänningen från terrassen släppte när vi
tittade genom det stora stället som han lånade av en kompis. Hela
lägenheten osade pengar, ärvda pengar, generationer av rikedom.
I badrummet fanns
en inbyggd dusch i samma enorma proportioner som alla andra rum. In i
den duschen hoppade Joachim och sade något om att få bort lite
svett och annat från gårdagen. Jag hoppade med.
Där inne visade
han mig på ett lustfyllt sätt allt det där som jag gjort med mig
själv, men aldrig praktiserat på en annan man tidigare. Det slog
mig hur enkelt det är att ha sex med någon av samma kön. Det är
så lika, men samtidigt så annorlunda. Så spännande, men ändå så
välbekant. Vi fortsatte i den stora dubbelsängen tills ren hunger
fick oss att leta oss ut i köket igen.
Eftermiddagen
rullade vidare på den stora terrassen i solen som kom runt takåsen.
Joachim verkade njuta av dagen och visade det genom att bubbla upp i
det där skrattet som jag direkt hade kommit att älska.
Han skrattade när
solen blänkte i våra vattenglas. Han skrattade när jag gick ut
naken på terrassen och han var tvungen att påpeka det där med
grannar och insyn. Han skrattade när han slickade mjölkskum från
överläppen efter jag gjort ytterligare en cappuccino åt honom. Han
skrattade när han höll upp sin flätade hatt som skugga för ögonen
för att titta på mig. Han skrattade när jag somnade mitt i en
mening och han skrattade när jag försökte erbjuda honom en
cigarett för femtioelfte gången.
Efter några
timmar började vi bli hungriga igen och bytte ut kaffet mot en kall
flaska öl från kylen medan vi funderade på middagsmöjligheter.
Jag tog en cigg
till ölen och höll reflexmässigt fram paketet till Joachim som
till min stora förvåning tog en pinne. Han petade upp hatten i
nacken, höll upp ciggen framför ansiktet och inspekterade den.
”Som jag sa,
jag röker inte när jag är ute på resa,” sade han. ”Det äter
upp pengarna för snabbt. Den enda drog jag egentligen brukar använda
när jag åker omkring är detta.” Han tog upp en läderpung ur
fickan och höll upp en liten brun kaka som jag helt korrekt gissade
var hasch.
”En sån här
köper jag för femtio här i storstan,” fortsatte han. ”Och när
jag sedan kommer ut på ställena så kan jag sälja den för mer än
det dubbla. Hasch har fördelen av att inte sätta ner fysiken allt
för mycket. Ja, i rimlig dos i varje fall. Så du kan gissa vad folk
blir glada när någon har med sig lite extra röka att sälja. På
så sätt går jag plus på mitt eget festande.”
Han bröt en
liten liten bit och värmde den med tändare i handen. Sedan rev han
upp min cigarett med van hand och blandade tobak med hasch utan att
tappa en flinga. Med den andra handen plockade han fram ett
rullpapper och så hade han en spliff.
Han drog första
blosset och sträckte ut den till mig.
”Nej tack,”
sa jag. ”Håller mig till detta.” Och höll upp ölflaska till en
skål.
”…in
fölust..” sade han på inandningen. Sedan, i en långsam utandning
av den blåa röken. ”Detta är… bra… grejer.”
Samtidigt kom det
ut ett riktigt bombnedslag på terrassen snett nedanför oss. Ett
långt hårsvall och en liten vit bikini, och de obligatoriska
solglasögonen förstås. Vi såg henne nog samtidigt, men Joachim
reagerade innan jag ens hann tänka en tanke. Han visslade högt och
ropade det där porriga ordet igen.
Jaha, tänkte
jag. Så sumpade vi den chansen…
Men Joachim stod
snabbt framme vid räcket och tittade ner på den smått irriterade
skönheten. Med ett begränsat uttal och mycket handrörelser
lyckades han förklara att vi var två stackars utsvultna utlänningar
som funderade på hur man bäst dinerade i denna underbara stad, och
om skönheten i fråga hade några insider-tips på hur en afton bäst
skulle läggas upp för att få ta del av det lokala livet vid sidan
av turiststråkens monotona upplevelser.
Jag vet inte om
det var hans vackra ord eller hans bara överkropp som övertygade
tjejen i den vita bikinin. Men hur eller hur så befann vi oss i
hennes lägenhet en timme senare med ett tiotal urinvånare och
grillade kött och lagade couscous och mystiska små degknyten i ugn.
Kvällen spenderade vi sedan på terrassen med öl och droger och
underhöll sällskapet med sånger och berättelser om vårt hemland
och våra resor.
När mörkret
föll och hela kompisgänget splittrades avslutade vi dagen i den
stora dubbelsängen med skönheten i fråga som sällskap.
---
Så rullade
dagarna på. Joachim bjöd mig att stanna i lägenheten som han
vaktade åt sin kompis och jag var inte svårbedd. Vi låg på
terrassen på dagarna och njöt av club-livet och sexuella äventyr
på nätterna. Ibland med lokala förmågor, ibland med turister.
Alltid med varandra.
På dagarna fick
jag koll på vem det var jag egentligen hade blivit bekant med, den
unga man som var Joachim. Det visade sig att han kom från en
välbärgad familj hemma i det Lilla Landet. Men istället för att
gå i sin fars fotspår och arbeta sig upp i familjeföretaget hade
han blivit en adrenalin-junkie.
Han spenderade
hela sin fritid på snabba kickar. Det började med kampsport. Sedan
blev det vindsurfing, klättring, flygning, för att sedan urarta i
bungeejumping, rafting och base jumping. Hans far hade snabbt
tröttnat på honom och Joachim var tvungen att försörja sig själv.
Då hade han
blivit professionell bartender, servitör, croupier, taxichaufför,
partyfixare och tourguide. Ja, allt som gick att tjäna snabba pengar
på hade blivit hans ”yrken”. Han spenderade några månader med
att arbeta på tre-fyra arbeten samtidigt, dygnet runt. Sedan reste
han ut i världen tills pengarna tog slut och han var tvungen att åka
hem igen för att sova på soffan hos någon kompis medan han lät
pengarna rulla in.
Just nu var han
på väg ner till bergen i söder för att han hade hört talas om en
liten stad som under sommaren specialiserat sig på paragliding –
troligen för att invånarna behövde en inkomstkälla vid sidan av
skidsäsongen.
”Paragliding,”
hade jag sagt. ”Att springa ut för en svart backe med en fallskärm
bakom dig. Det låter ungefär lika galet som allt annat som du
pratar om.”
”Visst är det
underbart! Ska tydligen vara helt perfekt där uppe i bergen med alla
skidliftarna som går hela sommaren!” hade varit Joachims extatiska
svar.
”Huga… hur
länge har du hållit på med det?”
”Vad?”
”Paragliding!”
”Jaha, det har
jag aldrig testat. Det är ju därför som denna lilla ort kommer
vara perfekt!”
Jag suckade…
Och var imponerad på ett sätt som jag aldrig tidigare blivit av ren
idioti.
---
Men vår lilla
vistelse i denna underbara sommarstad blev kortare än vad jag tänkte
mig. En dag när vi låg i våra solstolar och försökte tämja
baksmällan med vatten, espresso och pastis bröts vår långsamma
konversation av en metalliskt ”piippiip!”. Min nokia hoppade
glatt på betonggolvet.
Jag bläddrade
fram meddelandet som på 82 tecken fick mig att sätta mig rakt upp i
stolen. Joachim tystnade och tittade upp på mig där jag satt och
läste en gång till.
”Eh? Vad
händer?” sade han.
”Vänta…”
Jag började knappa och drog sedan hårt på ciggen. Han väntade
tålmodigt och jag bollade små korta meddelanden över jordskorpans
krökning via den nästan telepatiska tekniken vi kallar SMS.
Efter några pip
och svar så ställde jag mig upp och såg mig kring. ”Jag måste
nog till en tågstation,” sade jag och greppade min tröja som låg
på golvet.
”Du måste nog
först förklara vad som händer,” log Joachim.
Jag gav honom
mobilen med konversationen uppe, och försvann in i lägenheten för
att klä på mig och hitta min plånbok.
Detta var vad han
läste:
<incoming
message from phonebook entry ”Cider cell”>
Hej darling. Kan
du komma? Måste sticka. Behov sällskap!! Köra ngr 1000 km.. Puss!
<outgoing
message to phonebook entry ”Cider cell”>
Nej
men hej min vän! Vad här hänt?
Var är du? Jag kommer så fort jag kan. Stor
kram!
<incoming
message from phonebook entry ”Cider cell”>
Sorry.
Är kvar i huset. Måste packa
allt. Har lastbil.
<outgoing
message to phonebook entry ”Cider cell”>
Oj, måste kolla
tågtider. Fastnade här och vet inte ens var stationen finns om jag
ska vara ärlig. Springer dit. Återkommer om någon timme. Har det
hänt ngt allvarligt?
<incoming
message from phonebook entry ”Cider cell”>
Oh
no, no panic. Bara kaos. Ingen
stress. Hörs snart. Love u!
Joachim läste
meddelandena och kom in i huset där jag försökte hitta plånbok,
pass och interrailbiljett, virrandes som en yr höna. Han såg väl
stressen i mina rörelser, för han sade inget utan klädde istället
på sig och tog två vattenflaskor med sig när vi lämnade
lägenheten utan ett ord.
Väl ute på
gatan styrde vi stegen mot tågstationen som låg en lagom lång
promenad från lägenheten – och jag han uppdatera honom om Cider.
Nej, vi var inte
ett par, det är min bästa vän.
Nej, jag har inte
en aning om vad som hänt. Hon hade flyttat från det Lilla Landet
för ett större gig som skulle ta hela sommaren och hösten.
Nej, jag förstod
inte alls vad som kunde vara fel, men om hon ville att jag skulle
vara där så kunde det inte vara särskilt roligt.
Japp, jag kommer
åka så fort det går.
Väl framme på
stationen lyckades jag lösa en biljett som skulle ta mig till Cider
på andra sidan kontinenten på endast 19 timmar, och avgick om
femtio minuter. Nog tid för att springa hem och hugga väskan. Jag
grävde i fickorna efter cigaretter som var försvunna medan den
lilla damen i kassaluckan metodiskt skrev ut mina biljetter och
kontrollerade mina interrrail-papper. Sedan vände jag mig om,
stålsatt för springturen tillbaka till lägenheten.
Joachim stod tyst
och tittade på den stora tavlan med avgångar och ankomster.
”Den där
Cider. Har hon pojkvän?” sade han.
Jag trampade
otåligt bakom honom och tittade bort mot utgången. Fan, måste köpa
cigg. ”Eh nej, inte senast jag pratade med henne.”
”Coolt. Jag
funderar på att hänga på,” sade han och tittade i plånboken.
”Ok,” sade
jag frånvarande och började gå mot utgången. Sedan blinkade jag
och sade lite för vasst: ”Va? Vad sa du?”
Joachim tittade
på mig. Såg mig in i ögonen, tog av sig hatten i en svepande
rörelse och log. ”Ja, jag funderade på att följa med. Göra dig
sällskap. Det låter som en kul road trip. Hon låter verkligen som
en person värd att lära känna! Du kanske behöver lite sällskap
under timmarna. Om det är ok med dig, naturligtvis!”
Jag pausade och
lät orden sjunka in. Där såg jag Joachim för någon som jag bara
anat tidigare. Inte bara en kille med en stor snopp och hårda
underarmar.
”Oj. Tack,
menar jag. Det var inte meningen att låta negativ. Jag är bara…
Orolig.” sade jag och rodnade.
”Lugnt!” sade
Joachim. Sedan fixade han en biljett och på trettio minuter sprang
vi fram och tillbaka till lägenheten och lyckades nog få med oss
det mesta vi behövde.
---
Cider brydde sig
inte nämnvärt om Joachims uppdykande på hennes trappa nästan ett
dygn senare. Jag hade förvarnat henne med ett mms och hennes enda
reaktion på den mörka främlingen var kort och gott ”Är han
singel? :o)”
Och vi hade ingen
tid för småprat. Ciders jobb hade blivit våldsamt inställt då
skatteverket hade slagit ner i bolaget och anhållit hennes chef för
bedrägeri. Hon hade inte fixat någon hyra för lägenheten under
två månader och hyresvärden hotade med våld om inte de utestående
fakturorna betalades. Vi packade snabbt och effektivt in hela bohaget
i lastbilen och snart satt vi alla i det stora framsätet och
blinkade trött mot gryningsljuset. Den gamla lastbilen rullade
plågat ut genom den stora industristaden medan himlen lyste blodrött
som fond till de höga skorstenarna och röken som svepte bort i
morgonbrisen.
”Ok killar. Nu
måste ni hålla mig vaken. I varje fall några timmar. Innan jag
vågar sova,” sade Cider. Hon såg lite komisk ut, den lilla
flickan i spretigt blåsvart hår, där hon satt och greppade den
gammeldags-enorma ratten.
”Jag hoppas
bara att den här gamla bilen håller samman i några timmar,” sade
Joachim och klappade instrumentbrädans spruckna plast.
”Ha ha,” sade
Cider. ”Säg inte det där högt igen. Den kanske hör dig.” Det
verkade knappt som hon skämtade.
Så vi pratade om
helt andra saker. När vi kom ut ur stadens brus stannade vi på en
rastplats och sov i en hög i förarsätet tills solen stod i zenit.
Då fixade vi frukost-lunch på ett långtradarhak och så var vi på
väg igen. Ut över vidderna i den gamla lastbilen.
Det var inte fel
att sitta där mitt i det Stora Landet, med en instrumentpanelsvy
över världen. Ändlösa fält. Raka, raka vägar som försvann bort
mot en suddig horisont. De säger ju att den raka vägen tar dig
snabbast till helvetet, och de har fel. Det är snarare i de mest
vindlande bakgatorna i de största städerna du möter din skapare –
jag har läst polisrapporterna. Och om du verkligen vill hälsa på i
landet efter detta livet kan jag tipsa dig om en eller två ställen
i dessa gränder.
Jag råkade yttra
dessa tankar högt, och mitt resesällskap log.
”Jag tror att
omgivningarna gör KC lite poetisk-patetisk,” skrattade Cider.
”Jag tror att
omgivningarna gör mig lite kåt, snarare,” log Joachim, och
kastade en lång blick ner i Ciders urringade, vita linne.
”Oh du
snuskige!”
”Ha, om du
tycker det är snusk kan jag nog lära dig en eller två saker!”
Joachim skrattade sitt glada skratt och förarhytten fylldes av
hormoner och sexuell spänning. Jag log, där jag satt längst ut på
passagerarsidan och beundrade mina två vänner. Men jag kände också
ett sting av avundsjuka som jag inte riktigt gillade. Joachim var min
första riktiga fångst bland sexiga män, och jag var väl inte
riktigt klar med honom än. Men när jag såg honom sitta där, lång
och solmörk bredvid Ciders lilla kropp så insåg jag att han redan
hade siktat in sig på nästa blomma.
Jag rullade ner
fönstret för att släppa ut lite luft. Solen stod högt och den
raka linjen av asfalt som vi jagade liksom glödde från insidan. Den
gamla kassettspelaren i panelen spelade någon låt från radion, och
musiken passade helt enkelt perfekt in i scenen. Det var som om den
allsmäktiga regissören hade kommit in på settet och vred upp
musiken, smetade på med dramat och spelade upp vår lilla trekant
för den underhållningstörstande publiken.
Ew, men här har
vi inget sånt triangeldrama, herr Regissör. Spara skriptet till de
spanska tv-såporna, tänkte jag. Jag kommer helt enkelt få förlusta
mig själv i natt verkar det som.
”Jag är
imponerad av att ingen har ringt mig än,” sade Cider och slängde
ett öga på mobilen som låg på soffan bredvid hennes lår, ett lår
som knapphändigt doldes av en kortkort, rutig kjol. ”Tja. Jag får
väl slå en pling till myndigheterna när jag kommer hem. Jag antar
att jag måste lämna något slags vittnesmål eller något. Typ vad
jag höll på med i Macks företag och allt.”
”Ja, du kunde
ju börja med att berätta för mig. Jag har inte en aning om vad du
gör någonstans, för att vara ärlig,” sade Joachim och petade
mig i revbenen med armbågen. ”Den här snubben har inte gett några
indikationer åt något håll, vilket är lite irriterande.” Han
fläktade sig själv med hatten.
”Det är för
att han vet saker som ingen vet. Och han är en god vän. Som kan
hålla tyst… Även om man inte kan tro det.” Cider flörtade åt
mitt håll med mascaratunga ögonfransar. ”Jag är någon slags
frilansare i musikvärlden. Googla mig så hittar du lite tidiga
verk. När jag fortfarande använde mitt riktiga namn.”
”Coolt! En
kändis!” Joachim tittade på henne med beundran i blicken.
Cider fnissade.
”Kanske mindre än vad du kan tänka dig. Men jag tjänar bra
pengar. Och jag får jobba med de personer jag vill, oftast. Men inte
när skithögar som Mack kommer i vägen. Detta var ett fantastiskt
tillfälle. Som nu är kört.”
”Oj, då var
det värre än vad jag fattade. Jag trodde det bara var ett jobb.”
”Ett jobb. En
liten investering för att komma igång. Och jag hann inte ens träffa
stjärnan innan det hela small.” Men vem stjärnan var, det
berättade Cider inte.
”Så… Om jag
nattar dig ordentligt ikväll, skriver du mig en vaggvisa då?” log
Joachim.
”Om du inte
”nattar mig” kväll så behöver du ett requiem, lilla du,”
sade Cider och gav honom en våt blick under luggen och en klapp på
låret. Vi skrattade sådär töntigt som man gör när man är kåt.
Ӂh herregud,
jag får väl hitta mig en sexig liftare eller nåt,” sade jag.
Joachim skrattade
och låtsades putta ut mig genom det öppna sidofönstret. ”Eller
så gör vi dig till en sådan sexig liftare! Syns i nästa stad!”
”Snarare på
nästa motell,” gav jag tillbaka. ”Om inte jag satt här skulle
ni väl vara på varandra snabbare än kaniner i en redbullfabrik.”
Cider rodnade
lite och log sedan ett leende som skulle kunnat få horn att växa ut
i pannan. ”KC, du känner mig alldeles för väl. Och ni två
känner väl varandra. Så varför låter vi kära KC vara i vägen?”
Hon tog blicken från vägen och spände den i Joachims ögon. ”Är
du ledig? Redo för lite fooling around? Eller har du något bättre
som väntar där hemma?”
”Hehe, jag har
inte ens någonstans att kalla hemma,” sade han, men hans blick
flackade lite.
”Oh, men ääär
det inte varmt här inne!” sade Cider med en överdrivet teatralisk
stämma. ”Oh jag bara måste lösgöra mig från dessa tryckande
klädesplagg!” Vi log gott åt det påståendet, eftersom hon bara
var klädd i den korta kjolen, ett tight vitt linne och uppenbarligen
ingen BH.
Efter ett smidigt
svepande med handen och trixande med benen höll hon upp sina trosor
som en trofé. Eller… Trosor är ett stort ord för den lilla
spetsbiten.
”Åh, så
mycket bättre det känns!” fortsatte hon med opera-diva-rösten.
Hon släppte ut stringen genom fönstret och fläktade sig med
händerna. ”Svalka! Skönt att befria kroppen!”
Hon log mot
Joachim, som inte var sen att haka på. På något sätt lyckades han
få ner sin långa kropp under ratten, mellan Ciders ben och
positionerade sitt huvud nära nog för att lyfta hennes kjol och
slicka henne.
Jag försökte
att inte titta för mycket. Tände en cigarett och lutade mig lite
mer mot fönstret, lyssnade på Ciders små läten och glada tillrop,
och djupare och djupare andhämtning. Jag stirrade ner längst den
långa raka vägen som förde oss mot horisonten i hundratio
kilometer i timmen och bad mina gudar att Cider skulle behålla
sinnesnärvaro att fortsätta på asfalten även när orgasmen sög
tag i henne.
På andra sidan
sätet stönade Cider högt och hela hennes lilla kropp spändes
bakåt och ryckte till en, två, tre gånger. Hon slöt ögonen och
en lång sekund skakade lastbilen på vägen. Sedan andades hon ut,
sakta, och log. Hon rufsade Joachims hår mellan sina lår.
”Oj, Mister. Du
visste vad du skulle göra. Det måste jag ge dig.”
Joachim lyckades
lösgöra sig från röran av ben, ratt och pedaler, utan att spåra
oss från vägen. Han satt snart på sätet igen, leende, och torkade
munnen med baksidan av handen. ”Nöjet var helt på min sida, du
nymf med svarta håret.”
”Asch du. Bli
inte helt poetisk nu, du också. Annars så kommer jag tvinga dig att
göra det där igen.” Cider log och tände en av mina cigaretter.
Joachim tog också en ur paketet och rullade en joint, som vi lät
vandra runt.
Så satt vi bara
där och log sådär fånigt som man gör efter sex och de första
andetagen bra droger. Tiden flög fram med oss på vägen. Vi
småpratade, rökte och byggde vår egen verklighet där i förarsätet
i en lastbil som dundrade fram i dryga hundra, dundrade fram över
gränser, över begränsningar och över gud vet vad mer. Vi slutade
bry oss, helt enkelt.
Joachim var den
förste som poängterade det fantastiska i hela uppställningen.
”Det känns som
vi är de tre musketörerna,” mumlade han.
”Du är väl
Arthos då, den sure fan,” log Cider.
”Då måste du
vara Porthos, den fete!”
”Pax för att
vara Kophangan,” sade jag. ”Ska vi dra våra svärd och svära
eden?” Jag gestikulerade mot mitt skrev.
”Yes! Alla för
en och minst en till mig!” proklamerade Joachim.
”Låter som en
dålig porrfilm,” skrattade Cider påverkat. ”Ha, dålig porr.
Smaka på det adjektivet. Som om det någonsin skulle finnas bra
porr!”
”Det är klart
det finns bra porr!” sade både jag och Joachim i kör. Cider
skrattade åt våra upprörda miner.
”Oh visstja.
Förlåt mig. Jag glömde att ni killar lärt er allt ni kan från de
sena sändningarna på pappas betal-tv.” Hon skrattade ännu högre.
”I mitt hemland hade skolan i varje fall sexualundervisning värd
namnet!”
”Det behövde
inte jag,” sade jag. ”Jag hade ju dig som privatlärare.”
”Touché.”
Cider formade handen som en pistol och blåste bort röken.
Och så rullade
det vidare. Vi satt där och pratade tills solen föll ner bakom
bergen och en tunn månskära steg på andra sidan himlen. Då
pratade vi lite till. Två timmar efter midnatt höll Cider på att
somna över ratten, och då stannade vi. Vi sov åter igen
tillsammans på sätet, slocknade, helt slut efter körningen,
drogerna och värmen.
---
Jag vaknade den
efterföljande morgonen med solen i ansiktet och svetten rinnandes
ner i ögonen. Det kliade på mina torra läppar och ögonlock, torra
från alldeles för mycket röka och för lite vatten. Jag tog mig ut
ur den ugnsvarma förarhytten och tittade på Cider och Joachim som
sov på varandra bakom ratten. Jag såg ingen egentlig poäng med att
väcka dem. De ville nog troligen vara ensamma en stund när de
vaknade, hur eller hur.
Så jag grabbade
en flaska vatten och ett paket cigaretter och klättrade upp på
lastbilstaket. Där uppe hade jag en fantastisk utsikt över fälten,
vägen och långt, långt borta något som såg ut som ett hus med
några träd kring. Den tidiga morgonen stördes endast av några få
passerande bilar och en fågel som gillade att sjunga i en buske i
närheten.
Snart började
det röra på sig nere i hytten. Två personer som var mycket lätta
att förutsäga började röra på sig och röra på varandra. Jag
sög på min cigarett och lät blicken vila ut i de eviga fälten.
Efter en stund
tystnade de. Snart poppade Ciders spretiga hår upp vid takets kant.
”God morgon,
min lilla solstråle!” sade jag när hon klättrade upp till mig
och tog emot den flaska jag sträckte fram till henne. Men jag såg
att det inte bara var solsken i hennes blick. Jag rynkade lite på
ögonbrynen. Hon satt där och lutade snart sig mot min arm.
”Mmmm,” sade
hon och drack vatten. Hon tittade ut över landskapet. ”Så
vackert.” Jag hörde inte ett ljud av Joachim. Kanske hade han
somnat igen där nere. Genom det öppna fönstret ekade en långsam
melodi från kassettbandspelaren. Kanske hade Cider haft några band
med sig. Detta lät som hennes sorts musik.
Ӏr du nere?
Något som är fel?”
Hon satt där och
blicken försvann långt bort. ”Nej inte riktigt. Trevlig kille du
hade med dig.”
Jag kände någon
slags motsägelse i hennes ord och det brände till i mig. ”Har han
gjort något dåligt?”
Jag måste ha
stelnat till för Cider vände sig om och tittade mig i ögonen. ”Nej
nej, inte alls,” sade hon. ”Inte något sånt. Han är verkligen
en pärla. Inga dåliga saker.” Hon lutade sig tillbaka mot mig,
och fortsatte, i en mycket liten röst, mycket inte-Cider-röst.
”Jag vet inte…
Vi hade kul. Men så… Det kändes liksom inte något. Det är inte
första gången jag känner så heller… Så jag bad honom sluta.
Vet inte hur jag ska förklara. Han slutade direkt. Men jag vet inte
om han tog det dåligt. Sedan kom jag upp här. Hoppas han inte… Är
besviken. Eller så…” hennes röst dog ut helt.
Vi satt där. Jag
väntade på att hon skulle samla tankarna och gav henne en cigarett,
medan jag funderade på vad hon sagt. Den sköra melodin och den
manliga sångarens röst och underbara gitarrspel störde mina
tankar.
Can
you feel the longing burn?
like
a scar from long lost fire
Turn
o’ ev’ry rock you see
in
search for your desire.
Orden ekade i
mitt huvud, och jag såg herr Regissör framför mig igen, kanske
ville han säga något? Jag hade en kittlande känsla av något som
inte riktigt ville formulera sig som en hel tanke. Det saknades
något.
”Skrev du
detta?” frågade jag och kramade Cider med en arm. ”Det är helt
fantastiskt.”
”Nej… bara
översatte det,” viskade Cider, långt borta i tanken verkade det
som. ”Och sjunger i bakgrunden.”
Hon satte på sig
sin arga min igen.
Ӏh helvete.
Jag kan lika gärna bara vara singel hela livet. Jag har min
vibrator. Behöver inte mycket mer. Det här med kramar och pussar
och skit. Klart övervärderat.” Hon suckade ljudligt och slängde
cigaretten över takets kant.
”Hoppas den är
trimmad!” sade jag, och Cider log. Men leendet kom inte hela vägen
till ögonen.
Min tanke
formulerade långsamt sig själv, en lampa kanske tändes i huvudet.
Naturligtvis!
”Cider,”
började jag försiktigt, försökte sätta ord på vad jag nästan
tänkte. ”Har du prövat med en tjej någon gång?”
Hon tittade på
mig. ”Va? Som en trekant? Ja, det är klart.”
”Nej, jag menar
emotionellt. Som ett förhållande, som att vara kär, och inte
samtidigt som annat. Som att vara lesbisk.”
Nu var det hennes
tur att rynka pannan. ”Borde man inte veta om man är lesbisk?”
”Hur skulle jag
veta det!” Jag skrattade åt den frågan, men Cider verkade inte
märka den bakvända humorn. Det såg ut som hon arbetade sin hjärna
runt den nya idén jag kläckt.
”Hur kom du på
att du gillar killar, då?” sade hon tillslut.
Så jag berättade
hela historien om min granne, om julen, om de killar jag sedan kysst
och raggat på. Om hur jag börjat se på sex på ett annat sätt. Om
hur jag börjat se på killar på ett nytt sätt. Och tills sist om
Joachim, om att känna sig som en oskuld igen. Det tog ett tag att
komma genom hela historien, och Cider hade aldrig hört hela
sammanhanget. Nu lyssnade hon under tystnad, med de vackra ögonen
fixerade på mina läppar.
”Men jag har ju
aldrig haft ett förhållande med en kille. Aldrig liksom varit
djupare kär,” avslutade jag historien. Den sista meningen fick mig
att tänka lite själv. Jag hade ju sedan jag hånglat med min granne
kallat mig för bisexuell. Men är man bi om man bara hånglar med
alla? Eller måste man ha haft en pojkvän? Hur är man ”på
riktigt” bisexuell? Jag vet inte.
Cider tänkte
högt. ”Så det jag behöver göra… Är att hitta mig en bitch…
Dejta. Testa, typ. Se vad som händer…” Hon log hela vägen upp
till ögonen. ”Det verkar som du har något där. Min älskade
vän!” Hon gav mig en blöt puss på kinden.
Vi tog en till
cigarett och pratade genom planen. Var skulle vi finna en bra tjej
för Cider? Vad kan man ha för kriterier när man aldrig ens
funderat på det? Sedan kom plötsligt Joachims hattbeklädda huvud
över takets kant. Han tittade upp lite försiktigt och sade inget.
Han verkade inte riktigt veta hur han skulle närma sig oss. Han
tittade på mig. Vilken sida stod jag på? Hade något gått åt
skogen?
Men Cider log mot
honom och kramade om honom.
”Det är inte
du. Det är jag! Jag är lesbisk.”
Joachim såg ut
som en fågelholk. Sedan skakade han huvudet och skrattade lite.
”Borde man inte veta det i din ålder?”
Så Cider fick
berätta sin historia för honom. Hur hon haft svårt att hitta
pojkvänner för någon längre stund. Hur hon hade haft svårt att
tända. Och vi berättade vår historia för honom (men utelämnade
det där med våldtäkten) och jag berättade min historia om hur jag
börjat pussa killar.
Joachim tog in
det hela under tystnad. När vi avslutat alla historier rökte han
nästan en hel cigarett, tyst, och kliade sig i huvudet, innan han
kommenterade något.
”Så vad ni
säger…” sade han trevande till slut, ”är att det var jag som
fick dig att bli homo. Och som fick dig att förstå att du är lebb.
Ojoj.” Han drog händerna genom håret och ställde det på ända.
”Jag måste
jobba på min sex act.” Han log.
==
Nästa kapitel: Morgonstund
Detta är en gratis bok
– men om du vill sponsra författaren
kan du
skicka ”breach” till 72550
Det kostar 20 kr plus sms-kostnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar