Kapitel 8 - Söndagshäng

Jag vaknade med ett skrik som satt fast långt nere i halsen. Runt mitt huvud hade skjortan virat sig som ett spindelnät och jag kämpade för att komma loss. Kämpade för att inte kräkas. Kämpade mot minnet av att inse att jag faktiskt var en våldtäktsman. Kämpade för att förstå var jag var.

”Så ja…” hörde jag Ciders röst tyst och lite hes från gårdagens allt för många cigaretter. Då kom verkligheten tillbaka till mig.

Jag låg i min soffa. Jag var inte ute i skogen, i sommarsolen. Jag låg på min soffa, och utanför snöande det och Cider var här eftersom jag hade släppt in henne och bäddat ner henne.

Jag gömde mig i det mjuka tyget och andades tungt in doften av mig, doften av en lång utenatt med mig själv. Hennes fingrar lekte med mitt nackhår och jag kände hennes vikt bredvid mig.

”Så ja…” Hon plockade bort skjortan från mitt ansikte. ”Hej där!”

”Hej på dig du. Uppe tidigt för att vara någon som hade så kul igår?” Jag sträckte på mig och försökte blinka bort sömnen och minnena från mina grusiga ögonfransar. Blink. Blink. Blink.

”Tja. Gick ju och lade mig. Tidigt. Som du vet.” Cider sträckte ut sig som en katt på den stora mattan framför soffan. Hon var klädd i en av alla de använda skjortor som låg lite här och där i lägenheten, samt ett par stora sockor som jag inte riktigt vet hur hon hade hittat i min garderob.

”Tack för att du… Ja, hjälpte mig in. Jag tror jag tappat bort din nyckel. Eller nåt.” Hon log lite. ”Hittade den inte igår. I varje fall.”

”Slår vad om att den sitter där på din kedja precis som alla andra nycklar. Igår prövade du säkert att öppna dörren med en tändare. Eller med en nagel. Eller något.” Jag log, men försökte sedan se lite oroad ut. ”Men du borde verkligen inte sova ute i trapphuset sådär. Det var ju bara ren tur att jag inte gick till Breach igår!”

”Jaja. Jag hade det så mysigt ute där! Kanske träffade jag någon av dina söta grannar också?” Cider började plocka i min jacka.

”Här är cigaretterna,” sade jag, tände en till henne och sträckte ut den med en lätt ostadig hand. ”Du jag behöver en dusch. Strax tillbaka!”

”Lugnt, darling.” Cider kröp upp i soffan med benen under sig och sög på cigaretten.

Jag stod i duschen och lät ljummet vatten rinna ner för nacken medan bilder flöt framför ögonen: Lisas bröstvårta och Ciders rumpa blandades i ett mentalt bildspel. Jag masturberade. Fan, jag skulle hängt med gänget till The Company i förrgår. Jag behövde verkligen leka nakenlekar.

Jag drog på mig ett par gymbyxor och en stor sweatshirt, perfekta för att dra omkring i lägenheten en hel dag utan något egentligt syfte. Jag gjorde en stor latte till mig och en enorm kopp te till Cider.

Sedan stod jag där, vid mitt fönster och tände en cigarett, med blicken långt ut genom det frostrosade fönstret. Jag räknade några av de enorma snöflingor som sakta svepte ner över staden. Cider hade tydligen petat på stereon, för ur högtalarna smög en långsam melodi, en lätt sopran viskade en främmande text till ett ekande piano.

”Det här är underbart,” sade jag tyst och pekade med latteglaset på stereon.

Cider nickade långsamt med huvudet där hon satt i soffan och luktade på sitt te. Jag hade som vanligt kokat det på någon konstig torkad växt, från en stor påse som hon parkerat i mitt kök. Jag var ingen te-drickare själv, så jag hade inte smakat det. Men det luktade som små, vita sommarmoln. Som frihet.

”Känner du dig inte sådär konstigt avtrubbad ibland?” tänkte jag högt, med blicken ut på stadens finanskvarter. Husen därute var nedsläckta, tomma som sig bör på en söndag. Snön drev ner för gatan i stora, vindpiskade sjok.

”Jag menar,” fortsatte jag efter ett tag, ”varför bry sig, ibland? Jag jobbar. Jag festar. Jag sitter här på söndagarna. Fan, vi skulle försvinna ut i världen istället!” Jag rös och blåste ett moln med cancer mot det kalla fönsterglaset. Basen murr-murrade och pianot letade sig försiktigt ut genom högtalarna. Jag vände blicken till Cider och sedan tillbaka ut i den hårda, vita världen.

”Jag menar, jag har mer pengar nu än vad jag någonsin haft. Och ändå har jag inget att göra på en söndagseftermiddag. För då kan jag inte jobba och inget ställe är öppet för att supa. Är inte det lite patetiskt? Eller börjar jag bara bli gammal?”

Cider sträckte ut sig långsamt på soffan. ”Du känner dig bara ensam, KC,” sade hon och log. ”Har du fått vinter-sorg igen? Tänkt på Jenni något på senaste tiden?” En hand vilade på soffan, och handens fingrar rullade en tändare fram och tillbaka, till synes utan att hon själv var medveten om det. Långa, smala fingrar. Som om de vore skulpterade för att spela instrument, tänkte jag.

Det var skrämmande hur väl hon kände mig, och hur rätt hon egentligen hade. ”Ja...” sa jag.

Hon puffade rökringar mot taket som en liten hob och tändaren försvann helt från synfältet. ”Och porr?” fortsatte hon. ”Vilket tema är du inne på nu?” Hon vände sina osminkade ögon mot mig och log.

Jag tänkte efter. ”Sol. Nakna, solbrända människor. Stränder. Och ganska mycket, just nu.”

Det var några år sedan, som jag hade kommit på att jag surfade porr extremt kategoriskt. Vi hade pratat om det, och Cider hade sagt något lustigt om Freud just då. Men jag tror tusan hon hade rätt. Ibland surfade jag bara enorma bröst. Vissa tider tände jag på specifika ställningar, och laddade hem scen efter scen i doggystyle. Ibland vad det utlänningar, ibland rumpor, ibland fotomodell-bimbos. Ibland GI Joe-muskelberg. Och just nu tydligen sommarsex.

Cider låg på rygg och lekte med tårna som ett litet barn. ”Du behöver ju bara lite sol,” sade hon. ”Det förstår du väl? Du saknar stränderna. Lite sol. Lite sand. Lite sex. Så blir det toppen!” Hon satte sig upp med cigaretten hängandes i mungipan. ”Vi kanske skulle fixa ett skumparty på Breach! Då skulle det kännas lite som sommar! Skulle ladda dina batterier!”

”Mmm,” log jag och kraschade ner på soffan bredvid henne. ”Det är ju en toppenidé! Tar du den med Joachim?”

”Åh herregud. Han hatar mig fortfarande för att jag tog dit Rancid. Om jag kom med ett förslag… haha, han skulle porta mig från stället. Han skulle låta Don kasta ut mig så duktigt att jag inte hittade tillbaka. ”

”Haha, det kanske hade att göra med att du ringde på en eftermiddag och sa att ett av de mest kända punkbanden just då skulle stå på scenen om några timmar! Jag mins att jag vände ut och in på mig bara för att trolla fram ett set instrument en fredagseftermiddag. Med varenda känd studio-crew i stan redan på The Company, väl inne på tredje after work-ölen.”

”Åh, små problem! De var ju i stan! Jag sprang in dem och kunde inte låta tillfället bara vara! Blev ju bästa konserten det året! Klart!”

”Och det berodde ju endast på att vi inte fick tag i nog många vakter för att hindra folk från stage-dives! Var det inte det den kvällen du slog skallen i golvet?”

”Neh, det var senare, på the Dog Pound Revival.”

Jag rufsade till hennes spretiga, röda hår. ”Så, doktorn har gett sitt utlåtande. Vad är medicinen?”

Hon hoppade runt i soffan och lade huvudet i mitt knä. Tittade upp på mig under de långa ögonfransarna. Jag kunde inte låta bli att känna det välbekanta pirret i boxer-shortsen. Den där känslan försvann aldrig riktigt helt. Hennes kropp var knapphändigt dold under skjortan, som var flera nummer för stor för henne. En liten vit glimt av stringtrosa markerade hennes skrev, där de långa, smala benen började.

Jag glömde ibland hur söt hon egentligen är, under all den där mascaran, hårfärgen och tatueringarna. Nu var hennes ansikte rent och omålat vackert med verklighetens ojämnheter och skavanker, och hon klättrade upp i mitt knä. Spejade runt i lägenheten med en arm runt min hals. Jag hoppas hon inte kände den hårda bullen under hennes runda rumpa.

”Så, KC, föreställ dig den perfekta vinter-söndags-förmiddagen här i lägenheten. Vad skulle du göra då?”

”Imagine there’s no peeooople,” började jag sjunga. Men hon blängde på mig och jag hostade lite ursäktande.

”Ja, jag antar väl att den perfekta söndagen skulle börjat igår, med att jag fick hem någon från Breach som kunde knulla runt mellan lakanen. På natten och kanske en sväng på morgonen också, innan personen lämnade byggnaden… Då skulle jag väl beställt pizza och tittat på en av alla de där filmerna jag inte hinner se. Och så skulle jag ringt till dig och Nick lite nu och då för att höra om kvällen och helgen och allt.”

”Så! Då har vi en plan!” Cider hoppade upp ur mitt knä och dödade den lugna musiken. Hon stod där, en hand på höften och drog hårt på ciggen.

”För att summera,” summerade hon. ”Vi har ingen tidsmaskin, så du får skippa porren. Eller så tar du en runk i duschen. Sen beställer du pizza!” Hon plockade den trådlösa ur sin hållare och kastade den till mig. ”Jag vill ha en al funghi, du ringer. Och sedan film!” Under den korta tiden det tog mig att ringa och lägga en beställning hos min favorit-pizza-utkörare lyckades hon boota datorn, ladda på en ny kaffe och hitta chips och en påse jordnötter i mitt inte-allt-för-välanvända kök.

”Nu börjar det likna något! Jag är ju här. Så mig kan du inte ringa. Men slå en pling till Nicholas om du vill!” Hon blixtrade fram och tillbaka mellan köket och dressade soffbordet med servetter, bestick och en stor karaff vatten. Sedan kröp hon upp i soffan under en filt, kramade sina ben och tittade på mig med tindrade ögon.

”Så! Piiizza! Var är de? Vad kollar vi på?”

Ett litet skratt hoppade ur mig. Hon var söt hon, min lilla vän.

”Asch, skiter i Nick just nu,” sa jag. ”Men du däremot? Jag har inte hört något om din kväll. Och när vi pratar om det: Va tusan hände egentligen? Och du, borde du inte slå Jess en signal? Jag slår vad om att hon är orolig.”

Cider såg lite sur ut, nu när leken vändes mot henne istället.

”Nej. Hon fattar nog att jag är här. Annars hade hon ringt. Eller ringt dig.” Hon tände en ny cigarett, och drog benen mot kroppen. ”Och det var faktiskt hon som började. Hon skickade ett mess till mig när jag lämnade Sarah’s. Skrev att jag inte skulle komma hem för full. Så när jag blev för full var det väl bäst att inte gå hem.” Ciders ögon blev glansiga. Jag hoppade närmre på soffan och drog henne till mig i en kram.

”Lilla dumma du,” sa jag mjukt, och försökte säga det med ett leende. ”Du förstår ju varför hon skrev så och varför hon var orolig. Du fattar nog varför hon skickade det messet just igår. Du var ju inte direkt i något party-mode när du kom till Sarah’s. Och med de kumpanerna. Då vet vi vad som händer.”

”Tja. Ja.” Hon lutade sig mot mig och gnuggade näsan mot min arm. ”Men hon är så otroligt söt när hon är arg. Som en liten mjuk hundvalp som biter dig. Man kan inte sparka en liten mjuk hundvalp. Men man vill.”

Ett skarpt ringande på dörrklockan annonserade att pizzan kommit. Jag gick till dörren och betalade. Vi kom överens om att lämna allt relationsdrama och all existentiell ångest därhän, laddade ner den riktiga ”Affair…” och sveptes bort i en magisk tidsresa i femtiotalet. Vi dreglade över chips och cigaretter, i gott sällskap av miljonärer och underbart-dygnetrunt-snygga kvinnor, och hatade soundtracket och älskade Faye och Steve. Hon satt som hon brukar, med ryggen lutad mot mig, och jag kände att hennes värme, värmen från en nästan-naken kropp som strålade in i mig genom en skjortas tunna tyg, kanske var nog. Vän eller knull, värmen från en annan människa helar många öppna sår. Jag kände hur jag tappade kopplingen till lägenheten, till snön som piskade utanför, och vi smet från verkligheten ett tag.

---

Vi kom tillbaka till den mörka verkligheten när eftertexterna började rulla. Vinterljuset hade försvunnit, det var nattsvart utanför fönstren.

Cider började klä på sig. Det tog några minuter för henne att få på sig kläderna från igår. Sedan spenderade hon en halvtimme i badrummet för att lägga på sminket. Under hela tiden knappade hon på telefonen. Troligen Jess, för hon såg ledsen ut.

Men hon sade inget, och inte jag heller.

Så kramades vi hejdå och hon begav sig iväg.

Jag stod i fönstret och såg på den lilla gestalten som i läderjacka och tunna ben trotsade snön, bort under lyktorna, längs den tomma gatan. Då slog det mig att jag inte gett henne några taxipengar.

Jag stod i fönstret till jag inte längre kunde se henne, och då vände jag mig in mot lägenhetens ensamma mörker.

Dags att sova.

Men när jag skulle stänga av datorn insåg jag att någon försökte kontakta mig genom gmail-chattens fönster.

<andersenjoachim>

Är du där?

Hallao?

KC?

<me>

Ledsen killen!

Nu är jag här.

Satt inte vid datorn.

<andersenjoachim>

Tjenis! Skön kväll ikväll eller?

<me>

Lugnt och stilla, sett på film med Cider.

<andersenjoachim>

Saknade dig på Breach igår!

Nu står jag på Spiders. Långsam kväll.

<me>

Ja, var inte riktigt med…

Efter fredagens party.

Hehe

<andersenjoachim>

Haha, ja Nicholas dök upp igår och raggade friskt!

<me>

Hoppas det gick bra, det behövde han.

<andersenjoachim>

Du kanske mer?

:o)

<me>

Haha.

<andersenjoachim>

Fick ett mess från Cider!

Party?

<me>

Va? Så hon vågade pitcha idén?

<andersenjoachim>

Japp, och jag måste säga att det lät som en swell liten idé!

Skumparty!

<me>

Jag vette tusan, men det kanske funkar.

<andersenjoachim>

Vi drar ihop ett gäng, ska väl inte vara några problms.

Pratade lite snabbt med bandet som ska lira på lördag.

De är på.

<me>

Sweet! Men på lördag?

<andersenjoachim>

Japp, det är bara att börja jobba.

Jag fixar barer, staff och sånt. De är redan på g eftersom vi bokat band.

<me>

Ok. Låter gott.

<andersenjoachim>

Så det enda du måste göra är att ordna skummaskin. Och du, bjud in folk!

<me>

Eh, va?

Var hittar man en skummaskin?

<andersenjoachim>

Inte en aning.

Fixa och släng upp ett event på fb.

Så att folk vet att det är ett något nytt på g.

Du har 1000 platser.

<me>

Ok…

<andersenjoachim>

Vänta…

Så försvann han ett tag. Jag drog på en cigg och satt där i soffan. Funderade på var i hela friden man kunde hyra, låna eller köpa en skummaskin. Vad kostar en sådan?

<andersenjoachim>

Så, kunder serverade.

Men nu börjar det fylla på här.

Syns vi ikväll?

<me>

Nej, funderar på att sova ikapp lite.

Men en skummaskin? Hur?

Men han var redan borta.

Jag visste ju att han jobbade på ett litet taxihak som hette Spiders. Jag hade spenderat många sömnlösa nätter där, när vanliga krogar inte tyckte det var värt att ha öppet. Mackor, öl och många långa historier från folk som inte heller kunde sova.

Det kanske skulle varit intressant, men inte nu.

Jag slog ihop datorn och lutade mig bak i soffan.

Kände hur John Blund började knacka på.

Tänkte på min Joachim. Honom hade jag träffat när solen sken.

==

Nästa kapitel: Joachim

Detta är en gratis bok

– men om du vill sponsra författaren kan du

skicka ”breach” till 72550

Det kostar 20 kr plus sms-kostnad